Recension: Iloisiin kuulemiin ja näkemiin

LÅTAR FÖR YLE OCH KEKKONEN

Outi Popp och Jukka Relander har skrivit en kärleksförklaring till Finlands Radiobolag. To Happy Hears and Goodbyes berättar historien om radions och schlagerns guldålder från början av 1950-talet och framåt.
Framträdandet är oblygt nostalgiskt. Finlands historia består alltså av OS 1952 och Coca-Cola, valet av Urho Kekkonen till president, sedelkrisen högst upp i palmen och andra gemensamma minnen. Det trista vardagslivet drivs inte på.

Mikko Kivinens regi kretsar i en enkel loop. Först visas en diabild och en bild från tiden visas, som Kekkonens radiotal om Josef Stalins heroiska gärningar. Därefter följer en skiss om vardagslivet för redaktionen på Yles Päiväpeili, och i slutet sjungs något bekant. Sedan börjar rundturen om igen.
I andra halvan säger vi adjö till den verkliga Yle, när det strömmande tänkandet tvingar redaktionen att konkurrera med kommersiella kanaler.
Auditoriet är som en gigantisk stereofonisk rörradio. Förutom scenen dyker sångarna upp på sidobalkongerna, där de fångas av ljusa fläckar. Hela programmet liknar ett programbaserat radioprogram.
Beslutet passade allmänheten väl. Sångarna är utmärkta och fyrmannabandet vet sitt jobb. Särskilt trummisens attityd är rätt.
Riitta Havukainen, Seppo Maijala, Kari Mattila, Jari Pehkonen, Leena Rapola, Antti Timonen, Hanna Vahtikari, Sami Hokkanen, Vuokko Hovatta, Pertti Koivula, Merja Larivaara, Petja Lähde, Sanna Majuri och Ursula Salo kommer att uppträda och sjunga i salen.