Recension: Fröken, champagne!

MED DÅLIGT SAMVETE ELLER INTE

Teater
Johan Bargum:
Fröken, champagne!
Regissör: Kalep Kagoda. Scenografi: Kalep Kagoda, Tomi Kuusiniemi. Kostymer: Nina Virkki. Ljussättning: Jan-Erik Pihlström. Rollista: Sixten Lundberg, Joachim Wigelius, Anitta Niemi. Premiär i Lilla Teaterns foajé 3.4.

I foajén på Lilla Teatern sätter sig publiken runt små bord för att följa ett samtal mellan två män med ett gemensamt förflutet. Detta är Johan Bargums nyskrivna text, enaktaren Fröken, champagne! där Sixten Lundbergs Bertil och Joachim Wigelius’ Mårten, två bankrånare, möts igen efter tio år för att fundera över vad som hände då, senare och vad som kan hända nu i pjäsens verkliga tid då brottet snart kommer att avta. De sitter vid ett bord framför publiken och väntar på att beställa något att äta och dricka. Samtidigt undrar Joachim Wigelius Mårten hela tiden varför Bertil vill att de ska träffas igen, eftersom de för tio år sedan bestämde sig för att aldrig ses igen.

Det verkar också ha gått bra för bankrånarna tack vare det lyckade rånet, eftersom Bertil, som tidigare varit bilförsäljare, nu äger en bilfirma och Mårten har blivit uppgraderad från resebyråtjänsteman till ägare av en resebyrå.

Den femtio minuter långa föreställningen, som också kallas caféteater, sägs regisseras av Kalep Kagoda , som även gjorde scenografin tillsammans med Tomi Kuusiniemi . Vem regissören egentligen är är oklart eftersom personen i fråga inte dyker upp efter föreställningen för att ta emot applåder från publiken. Kanske vill Kalep Kagoda vara helt anonym eller så är det en övertolkad fråga om en knep som de som läst Tarzan-böckerna kan relatera till. Där betyder “kagoda” på de stora aporna “jag ger upp”.

Framträdandet innehåller vissa överraskningsmoment som inte kommer att avslöjas här. Språkpolicy ingår också i pjäsen när servitrisen (Anitta Niemi) dyker upp för att ta beställningar från Lundbergs Bertil, som vägrar tala något annat än svenska. Bedrägerierna i finansvärlden diskuteras också mellan de två medbrottslingarna, som samtidigt går igenom vad som verkligen hände för tio år sedan och vad som ledde till att den tredje rånaren, Frank, så plötsligt, kort efter rånet, dog i en bilolycka.

Lite dramatisk upptrappning och variation i riktningen ingår också i föreställningen när Bertil och Mårten bryter statisk känsla vid bordet några gånger. Våldsamma känslor blossar upp i olika sammanhang beroende på skuldkänslorna mellan de två karaktärerna.

Man kan, om man vill, också läsa ironi och kanske en humoristisk metatextuell plan i prestationen och kritiken av det finansiella livet.