Recension: XPSD

Dansar på dina egna gränser

I deras verk XPSD – Exposed – dansade Helsinki Dance Company fascinerande på kroppslighetens gränser på onsdagen under Posthof Dance Days.

Två dansare kläcks från scenens skymning till rytmen av dunkande musik, som monotont pulserar och tränger in i auditoriet och sprider något hotfullt där.

En efter en dyker alla sex dansare – fyra män och två kvinnor – upp. Det verkar inte hända så mycket då. Rörelserna verkar lugna men intensiva. Gradvis börjar rörelserna flyta, som om dansarna fastnat i en ständigt intensifierande virvel. Som en dansad crescendo som varar i ungefär fyrtio minuter. Fyrtio minuter, under vilka nästan var sjätte dansare är på scen och i rörelse nonstop: En föreställning som kräver toppkondition och dessutom tar andan ur tittaren.

Fascinerande estetik

Gruppens synkroniserade rörelser, utförda med otrolig precision, de energikrävande duellpartierna med luftiga lyft, golvdelarna – det är fascinerande att se hur den finske koreografen Kenneth Kvarnström använder dansens och rummets möjligheter med mycket små medel och skapar mjuka övergångar som i slutändan har stor påverkan på hela paketet.

Om och om igen dyker en referens till barockens danssätt upp i dansarnas hårda, breda steg, som kan härstamma från hovmenuetten.

Rörelsernas flöde påminner alltmer om en flytande flod, som dansarna ger sig hän åt. Fysisk påfrestning är förutsebar och påtaglig. Men även när dansarna verkligen närmar sig sina gränser, när de är helt “XPSD”, helt utanför sina gränser, är tröttheten i deras rörelser knappt märkbar. Vilken uthållighet krävde en så långvarig, oavbruten och intensiv rörelse! Och hur dansare kan minnas alla dessa steg och kombinationer! Varje sats är som en tråd i en noggrant vävd varp, det finns inga tecken på improvisation. Rörelsernas estetik är fascinerande, men dansarnas disciplin påverkar betraktaren lika mycket. Kan det här pågå i en hel timme?

Crescendo måste följas av en decrescendo, en gradvis återgång till startpunkten. Det syns i de avslutade, dansade mötena och mänskliga beröringar innan dansarna återigen försvinner in i scenens mörker. Men bara för ett ögonblick. Den extatiska publiken ropar ut dem om och om igen med sina giftiga applåder. En fascinerande kväll.

(Översättning: Multiprint Oy / Multidoc)