Recension: På fullt allvar

Sarkastiska fyrverkerier
i pastelllandskap


Oscar Wilde (1854–1900) lyftes inte bara till himlen för Dorian
Grey’s Portrait, boken som har öppnat dörrarna för nästan varje ung person
Till livets stora aha-ögonblick. Nej, Wilde var också en jätte i
teater och av hans fyra komedier anses vara The Importance
av Being Earnest) som den kvickaste och samtidigt mest citerade
Engelsk pjäs baserad på Hamlet. Denna ädla hingst i
salonkomedistallet, som nu visas under regi av Neil Hardwick på Lilla
Teatern verkar lika relevant idag som när den skrevs 1895, full av
bitande vassa kvickheter, sarkasmer och aforismer, med en skarp kant riktad mot
Det viktorianska samhället i allmänhet och överklassen i synnerhet.
Hela upplägget är lika smart som det är oväntat och handlingen är överraskande
med att snurra runt axeln flera gånger. Det handlar om de två
rika unga män och vänner Algernon Moncrieff (Sampo Sarkola)
och Jack Worthing (Pekka Strang), som förenas av invånarna i
med en påhittad vän som de skyller på för att undvika oönskat socialt umgänge
Kontakter.

Samtidigt är båda kära i sina respektive bedårande unga flickor, som
märkligt nog är han helt övertygad om att Ernest är det vackraste namnet
En ung man kan ha det. (Den engelska ordvitsen på “earnest” i betydelsen av
“allvarlig” och namnet Ernest faller tyvärr bort i svenskan
version). Lika oberörd av att tala sanning som att göra något
Användbara har de unga männen snabbt dragit till sig damerna i sina hjärtan
vals att de också kallas Ernest. Det är här problemen börjar.
På grund av sitt misstänkta ursprung hindras Jack från att gifta sig
med den söta Gwendolen (Cécile Orblin) av sin dominanta, minst sagt,
och den alltför misstänksamma gamla mor, Lady Bracknell (Birgitta Ulfsson).
Jack är inte heller glad över att hans vän Algernon uppvaktar hans
vårdnadshavare, den charmiga unga kusinen Cecily (Edith Holmström).

Sarkasmer med stil

Då går det inte bättre än att lögnen förvandlas till sanning och hela grejen
slutar lyckligt. Men innan dess har du den stora glädjen att uppleva en av de
Teaterns mest täta, välskrivna, stilfulla och kvickaste text –
Fullproppad med sarkasm, subtilitet och glädje.
Och om inte tidigare, så senast när Joachim Wigelius kliver upp på scenen med sin
Ovärderliga tolkningar av två helt olika, men lika galna
tjänare, går tankarna till den engelska serietidningen
den okronade litteraturmästaren P.G. Woodehouse, som också visste hur man skulle
Ligger med adeln så att du gråter av skratt.

Skickligt spel
i pastel

Samma sak gäller In All Seriousness. Det roliga kommer så ofta att
Det finns en risk att du missar några. Två ytterligare faktorer ökar
Den fantastiska teaterupplevelsen som vintern och tidig vinter måste se. Det var allt
skicklig skådespelare, samt scenograf och kostymdesigner Kirsti
Kasnios härligt pastellfärgade scenografi med flamboyant stil,
Matchande kläder. Den sockersöta, eleganta tonen i rösten rimmar på båda
med komedins prövning underverkar i trädgården och pjäsens hela själ.
Komedin gränsar till fars, men på allvar är det så här
genren mil från bushens enkla och ofta klumpiga lösningar. Men,
Med all allvar, är paradsegern för förfinad komedi. Inte minst
radarparet Sarkola-Strangs komiska talanger blommar för fullt. Duon
svarar med sitt förslag om några bombsäkra karikatyrer av två blasted,
bortskämda ungdomar. Med sin oblyga förakt för det underlägsna
social klass, de styr obegränsat över både kapital och fast
men står utan kärlek.
<BR<
Edith Holmström och Cécile Orblin gör två utsökta porträtt av
Adliga kvinnor, som under sitt till synes söta yttre yttre, också
har hud på näsan. Och trots sin unga ålder har de redan gjort det
utvecklade en formidabel förmåga till interfeministisk intrig.
Tom Wentzels glada, hjälpsamma och kallt fyllda församlingsfigur är
också mycket bra, medan Pia Runnakko spelar rollen som snäll och välmenande
Guvernanten har också nyckeln till hela upplösningen av pjäsen.
Joachim Wigelius bländande butlerroller är, som jag sa, kostsamma
och detsamma gäller för Birgitta Ulfsson som Lady Bracknell,
En amper, självsäker gammal drake, lika van vid att dominera stora som
att lydas. Eller som Jack säger till Algernon efter det första mötet
med Järndamen – en kvinna så otroligt lik ett monster men utan att vara
mytologiskt.


Allvarligt talat borde det vara obligatoriskt för alla som har smak för fars
och verbala akrobatik. En kvickare och mer intelligent salongskomedi
Du måste leta efter.