Recension: Den Girige

Lilla Teatern har plockat upp en riktig klassiker till repertoaren för sitt jubileumsår – 70. Ensemblen på scenen är en succé som, med Neil Hardwicks regi, får varje teatervän att njuta av varje minut. Det är sällan jag också känner mig så varm inför kostymerna som den här gången – Sari Salmela förtjänar beröm för detta.

Den Giriga hade sin världspremiär i Paris hösten 1668. Trots sina 350 år av historia är den lika relevant idag som då. Girighet och girighet efter pengar är nu och kommer troligen att fortsätta vara en egenskap som styr vårt beteende – mer eller mindre.

Den Giriga berättar om Harpagon, som styrs av sin girighet efter pengar. Det faktum att kärlek och relationer får stå åt sidan i friktionens ångor gör hela saken till en mycket intressant skildring av hur svårt livet kan vara – eller egentligen hur svårt det är att välja. Men The Greedy bör inte ses som något tungt, tvärtom är det en komedi som får publiken att explodera i spontant skratt med jämna mellanrum. Eftersom Lillans skådespelare gör ett utmärkt jobb på scenen följer publiken händelserna nästan utan att blinka.

Asko Sarkola spelade Harpagon för 30 år sedan. Nu gör han det igen. Du blir förbluffad över de prestationer han åstadkommer. Hans ansiktsuttryck är välkända, men den empati han har ger också hela föreställningen energi. Sonen Cleante spelas av Sampo Sarkola och dottern Elise av Åsa Wallenius, och hon gör det till sin fördel.

Pekka Strang, Sixten Lundberg, Joachim Wigelius, Tom Wentzel, Eeva-Liisa Haimelin, Amanda Löfman och Pia Runnakko spelar sina roller väl. Utöver det bör man särskilt nämna Matts Stenlund, han glänser i sin roliga roll som busfången La Flèche.

Konstigt nog var showen inte slutsåld. Med den kvalitet som Lillans ensemble erbjuder bör alla som hittar en gratis kväll köpa en biljett till Den Greedy. Det är ingen idé att spara pengar nu – det är värt att gå på en av vårens återstående föreställningar.