Recension: Peppi Pitkätossu

Pippi Långstrump förlitar sig på snabbhet

Välkommen till Pippi Langstrumps värld. Det vill säga, till ett hus som heter Huvikumpu, där allt är känt för att vara sned. Det står en häst i köket, det finns en påse full med guldmynt ovanpå skåpet, och värdinnan är en nioårig rödhårig flicka som råkar vara superstark.

En musikalisk version av Astrid Lingrens älskade klassiker har skapats för Helsingfors stadsteaters scen, Pippi Langstrumpa, som svänger som en älg.

Pippi långstrumpa får även vuxna att skratta

Den två timmar långa pjäsen bygger på rörelse och snabbhet. I centrum av berättelsen står förstås Pippi (Anna-Riikka Rajanen/Maija Koivisto), Tommi (Petrus Kähkönen) och Annika (Raili Raitala). Vännerna skämtar, hoppar, snurrar och åker på scenen outtröttligt. Förutom trion inkluderar rörelsen hela småstadens invånare, från lärare till sociala mostrar och cirkusarbetare.

Vuxna tittare är särskilt imponerade av de steppdansande poliserna Juppe och Jeppe som jagar Pippi, samt de tokiga rånarna Jymy-Juntunen och Kukkanen, som besöker Huvikumpu en natt.

Pjäsen har också ett djupare budskap

Pippis milda anarki, såsom prutthumor, hemska manér och missöden, fick premiärpublikens barntittare att rysa. Vuxna visas en lång näsa och de blir fingrade om och om igen när de försöker kontrollera Pippi – precis som det ska vara i en riktig barnlek.

Men pjäsen är inte bara oro och skratt. Mot slutet kommer också djupare toner in i spelet. Pippi, som bor ensam, är livlig, men saknar ibland sitt piratväder så mycket att hennes hjärta hoppar till. Och i slutet, när pappan äntligen kommer för att hämta sin dotter, måste Pippi göra ett val. Ska jag gå till sjöss med honom eller stanna i Huvikumpu med mina riktiga vänner, Tommi och Annika?

Åldersrekommendationen för pjäsen är från 5 år och uppåt, och på grund av den två timmar långa längden och spännande jakterna är den lämplig.

Helsingfors stadsteater Pippi Langstock, premiär 15.1, biljetter 16 – 47 e.