Tillgänglighetsverktyg

Översatt av AI. Kan innehålla fel.

Recension: Elling

– –

Charmiga galningar

Teatteristudio Pasila erbjuder en pjäs som får dig att gråta och fnissa. Elling är pjäsens titel och även dess neurotiska huvudperson. Jouko Klemettilä fängslar publiken med sin utsmyckning som den medelålders mammans son Elling. Tillsammans med den hjälplösa och kvinno-sjuka Kjell Barne, alias Tuomas Uusitalo, bildar de ett par som binds samman av rädslan för omvärlden. Vännerna har precis kommit ut från dårhuset. Att leva är lite läskigt, så de nöjer sig med kikare från gardinerna i sin nya lägenhet. Pjäsen är baserad på Ingvar Ambjørnsens roman Blodsbröderna. Det ursprungliga namnet är Elling og Kjell Barne. City Theatre har endast tagit det väsentliga från namnet. Men sanningen är att det är kemin mellan skådespelarna som gör pjäsen så rolig. Regissören Tommi Auvinen har byggt pjäsen på konflikter och spänningar mellan vänner. Elling har många filmiska element som fungerar förvånansvärt bra på scen. Rock spelas och vännerna dekorerar sin nya lägenhet som om de spolar framåt. Eppu Salminen och Marjut Toivonen tar på sig biroller för att höja tempot när tempot hotar att sakta ner. Allt som allt lyckas Elling vara både rörande och rolig på samma gång, och på något sätt fäster man sig vid dess karaktärer, trots att de bara är vanliga galna människor.