Recension: Vain parasta minulle

Teaterrecension: Berättelser om mänskligheten – Helsingfors stadsteaters tre miniatyrpjäser växer till en fungerande helhet

Helsingfors stadsteaters Only Best for Me är en intressant uppsättning av tre pjäser. Minidramen, skrivna av Sofi Oksanen, Elina Snickerioch Maija Vilkkumaa, erbjuder en mångfaldig atmosfär av vår värld, nu och i en nära framtid.

De två timmarna innehöll en beskrivning av den ukrainska surrogatverksamheten, en överraskande kontakt i en simbassäng och en fantasi om framtiden i Helsingfors. Regissören Aino Kivi , tillsammans med dramaturgen Henna Piirto , har byggt en strukturellt fungerande helhet av dessa tre separata pjäser.

Tvålagersverkligheter

Den tre-scens föreställningen inleds med Sofi Oksanens Love You Already. Samma pjästext har också inspirerat Oksanens roman Koirapuisto.

I Love You Already handlar om den ukrainska fertilitetsbranschen och berättelsen berättas genom två kvinnor, Marja från Finland och Daria från Ukraina. Daria, som lever i fattigdom, hoppas att försäljningen av sina ägg ska vara en lösning på hennes ekonomiska problem och garantera en bättre framtid för henne och hennes barn. På andra sidan Europa drömmer Marja, som lider av infertilitet i Helsingfors, om att få ett eget barn, lyckligt ovetande om den skoningslösa verklighet där Daria måste fatta sina beslut.

I pjäsen I Love You Already kolliderar två olika verkligheter, konkret på två olika våningar. Aino Kivi leder berättelserna smidigt och skådespelarna Aurora Manninen och Vappu Nalbantoglu gör sitt arbete övertygande. I Love You Already är också den starkaste av alla tre miniatyrpjäser när det gäller känslomässigt uttryck. Scenografen Mika Haaranens projektioner av skådespelarnas ansikten för även de minsta ansiktsuttrycken och känslorna närmare varandra.

Skådespelerskan och koreografen Kaisa Torkkel kommer att synas under hela föreställningen av Only Best for Me i små biroller. Karaktären Torkkelis städare är särskilt vävd in i en väsentlig del av övergångarna från en pjäs och atmosfär till en annan.

I klagosans sinnesstämning

Som om det vore i smyg, vänder scenen sig om och åskådarna förs smidigt någon annanstans, till omklädningsrummet i simhallen.

Elina Snickers pjäs Crying for a Stranger skildrar ett möte mellan två personer mitt i förrådsskåp. Riitta Havukainen kastar sig in i rollen som en märklig kvinna som ber om hjälp, och den intet ont anande Aurora Manninen är måltavla för hennes olika önskemål.

Pjäsen bygger på den karelska klagosångstraditionen och den har förts in i skådespelarnas uttryck. Crying for a Stranger blandar absurda element med vardagliga element och strör också subtil, kondenserande skräck. Pjäsen är snabbt över och dess plats i ensemblen Only Best for Me har valts effektivt.

Östersjöns döttrar

Efter pausen har scenen förvandlats till framtidens Helsingfors, där klimatförändringarna har gjort sitt jobb och tagit över en del av stadens centrum med vatten. Maija Vilkkumaas Sea Weather söker komik hos människor som kämpar i omvälvningens virvelvind. Merja Larivaara och Nalbantoglu får tårar i ögonen som vänner som driver sitt eget roddbåtsföretag och gör sitt bästa för att dra nytta av den nya verkligheten.

Handlingsmässigt sträcker sig Merisää i lite för många riktningar, även om pjäsens framtid i sig är intressant. Sea Weather skiljer sig mer från de två tidigare spelen, särskilt vad gäller det visuella och futuristiska steampunk-elementet. Pjäsen innehåller också en vacker sång med ett karakteristiskt Vilkkumaa-ljud.

Endast den bästa prestationen för mig väcker de största och minsta mänskliga frågorna i livet. I föreställningen som helhet är pjäserna tydligt separata och oberoende från varandra, samtidigt som de ändå finner tematiska kopplingar till varandra. Det finns lovvärt nog utrymme för tittarens fria tolkning.