Recension: COMEBACK – räpätessä roiskuu

YO! Som sådan ska en gammal kone säga när han försöker vara pinsamt hipp (och hoppa) på ett ungdomligt sätt. Comeback berättar historien om den enorma pressen från den populära rapparen några timmar innan den stora comeback-spelningen som fyllde arenan till brädden. Det är dock inte ett drama som går djupt in i rapparens själ, utan en ren farskomedi.

Som meddelat avslutade inte rapguden Biiffi (Peter Kanerva) sin framgångsrika karriär, utan hade bara en kort paus som planerat. Under pausen har hon “letat efter sig själv” och “utvecklats mentalt”. Nu är han redo att dela med sig av all den kunskapen till sina fans. Fast det är det inte. Den enorma pressen att lyckas krossar den känsliga artisten och Biiffi är redo att ställa in hela spelningen. Managern (Minna Koskela) har mycket arbete kvar för att hålla huvudstjärnan, showen och den offentliga imagen samman. Det hjälper inte att hotellpicolo (Janna Räsänen) också är ett hängivet fan och YouTuber, som alltid lyckas komma vid en ogynnsam tid och spelar in tveksamt material på sin telefon. Som tur är kommer Mela (Sauli Suonpää), en vän och betrodd krigare som valts att stå på Biiffis scen, att finnas där för att ge stöd. Men händelseförloppet sätter vänskapen på prov. Som pricken över i:et dyker Biiffis mormor (Eija Vilpas) oväntat upp med pinsamma barndomsbilder och souvenirlampreys.

Berättelsen utvecklas smidigt från en missöde till en annan och publiken får skratta i jämn takt. Humorn finns i karaktärerna, med all vänskap, och är inte lika mycket nöjd med det huvudlösa skrikandet och leken med dörrar som är typiska för fars. Även om verkligheten förmodligen är långt ifrån vad vi fick se på scen, är det så jag ser rapparnas liv i mitt inre öga. Bling bling och bro-vibbar. Egentligen saknades bara missar och supermodeller. Jag undrar dock om anledningen till det är de mörkare stunderna i Biiffis liv, som vi har blivit dolda, om vilka han har skrivit sin hit “Alla chicksit peittaa (except mutsi)”

Skådespelarna gjorde ett helt briljant jobb över hela linjen. Biiffi och Mela är på något sätt så äkta och överdrivna på samma gång. Hur som helst, mänsklig. Det är som om de inte ens agerar. Särskilt de fantastiska akrobatiska rörelser som Sauli Suonpää utförde måste lyftas fram på några ställen. Minna Koskelas tränare utstrålar lugn och förmågan att reagera snabbt i alla situationer. Janna Räsänens överentusiastiska piccolo och särskilt MC Räpätäti, som rappar män i träsket, tillför en enorm mängd energi till scenen. Jag kan egentligen inte säga att jag är i rapscenen, så proffsen kanske inte håller med, men för mig säger artisterna rim väldigt övertygande. Allt du behöver göra är att göra ett album och gå på spelningar!

Allt till marknaden.
Ett botemedel mot vinterstress.
Gänget marscherar i led.
För att se farsen.

Du behöver inte klia dig i huvudet.
Skrapa botten på lådan.
Skrattterapi när du söker.
Kebab på väg hem.

Kanske lämnar jag textskrivandet till proffs…