Recension: Fingerpori
Fingerpori böjer sig mot teaterscenen
När murarna började falla över mig förra helgen var den här veckan mer än en räddning. Många gånger, och nu finns det trötthet i luften, men jag lever och andas. Kultur är bäst, och det kommer många inlägg, men låt oss börja med den senaste kulturella aktiviteten. Jag skulle nästan kunna svära på att inte många finländare har kunnat undvika att stöta på Fingerpori. Till den där galet roliga serietidningen, där det oftast händer att en person missförstås på ett eller annat sätt. Ofta på ett sådant sätt att den andra partens kommentar är något obscent. Mannen bakom serien är Pertti Jarla och Petja Lähde ansvarar för manuset till teaterversionen. Tack, Helsingfors stadsteater, för att ni tog emot eller inkluderade detta i ert repertoar.
Borgmästaren i Fingerpori, Homelius (Antti Timonen), har problem. Fingerpori ska annekteras till Helsingfors. Detta måste förhindras till varje pris. Homelius kallar på Heimo Vesa (Jari Pehkonen) för att hjälpa honom och ger honom uppdraget att filma en videodagbok över livet i Fingerpori och stadens invånare. Med hjälp av videodagboken kan beslutsfattare övertygas om att Fingerpori måste förbli en självständig stad. Men filmning är inte lätt. Stadens invånare vet inte hur man är naturlig framför kameran. Lyckligtvis har Pahani Julmu (Pekka Huotari) ett sätt för Heimo Vesa att lyckas med sitt uppdrag.
Så hjälp, vilka killar vi såg på scenen! Verkligen, precis som serietidningen själv. Jari Pehkonen i rollen som Heimo Vesa är ett naturligt val. En lugn kille som inte rycker till det minsta. Eftersom Pehkonen har huvudrollen har han inga andra roller än Heimo Vesa. De andra skådespelarna, å andra sidan, har gott om roller. Pekka Huotari är helt otrolig. Vilken roll Huotari än hade på scenen väckte skratt. För mig var kanske de som slog mig mest Urinstensmannen med sina galna ögonrullningar och Asko Vilenius, som mer än gärna öppnar sin popplaria. Antti Timonen i rollen som Homelius är i toppklass. En självbelåten aktivist vars tal nästan alltid hamnar på försedlarna. Rollen som Rivo-Riitta är som gjord för Sanna Saarijärvi. En modig och vältalig kvinna som vet vad män pratar om, eller åtminstone vad män menar. Vad sägs om Leenamari Unho, som fnittrar på scenen i sin skjorta med knappar och baksmälla? Det säger sig självt att hon är Baksmälladagen.
Fingerpori har regisserats av Pertti Sveholm. Mannen har gjort ett fantastiskt jobb med att ge komikern liv på scenen. Jag gick egentligen inte in på pjäsens skapare innan själva föreställningen, så nu i efterhand är det lätt att skratta åt pjäsens skämt som syftade på Sveholm. Jag gillade också hur videorna användes i pjäsen. En lite tecknad yta, men också en verklig bild av verkligheten. Tack till Mika Haaranen och Jaakko Sirainen. Du har gjort ett fantastiskt jobb. Men Elina Vättö är en kvinna som lyckats förvandla tecknade karaktärers kostymer till riktiga kläder. Det måste ha funnits mycket arbete att göra, men stort arbete har gjorts.
Här är en pjäs som definitivt är rolig och rolig. Tittaren kan bara kasta sig in i pjäsen och skratta åt de roliga karaktärerna och de galna scenerna. Personligen kan jag säga att jag skrattade högt i alla de saftiga delarna av pjäsen. Men om någon vill leta efter något annat i Fingerpori, finns det också politisk satir. Pjäsen innehåller också mycket aktuella nyhetsämnen, och den komiska sidan av dem har också hittats. Och om man verkligen vill tänka på de riktigt djupa är pjäsens ämne något hett, när kommunala sammanslagningar från hela världen planeras och de små utelämnas.
Fingerpori är en pjäs som du bör boka biljetter till direkt, för jag har på något sätt en känsla av att föreställningarna ska vara slutsålda. Jag är så glad att serier verkligen lever, och finska serier dessutom. Det är också värt att nämna att Fingerpori också kommer att synas på bioduken under hösten. Ensemblen är dock helt annorlunda än Helsingfors stadsteaters version.
Fingerpori hade premiär på Helsingfors stadsteaters Studio Pasila torsdagen den 7 februari 2019.