Recension: Gravity
Gravity @ Helsingfors stadsteaterJag såg Gravity i dess återpremiär den 20 september.Gravity, koreograferad av Jarkko Mandelin, är ett samarbete mellan Helsingfors danskompani och Kinetic Orchestra. Scenografi och ljusdesign är av William Iles, kostymdesign av Elina Kolehmainen, komposition och ljuddesign av Janne Hasti och smink av Jaana Nykänen. Dansarna Mikko Paloniemi, Jyrki Kasper, Justus Pienmunne, Mia Jaatinen, Sanni Giordani, Kalle Lähde, Oskari Turpeinen och Suvi Nieminen kommer att synas på scen.
Jag kommer att börja det här inlägget med det traditionella uttalandet “Jag borde verkligen gå och se mer dans”, för trots mina stora planer är Gravity bara det tredje dansstycket jag sett i år. Om jag fortfarande hade tid att njuta av dansteater några gånger i slutet av året, skulle det vara mer än jag sett dans något år. Åtminstone är spänningen skyhög efter att ha sett Gravity, för dessa fantastiska fyrtiofem minuter charmade mig fullständigt.
Trots min lilla erfarenhet av danstittande vet jag mycket väl vilken sorts dans jag gillar mest, och Gravitys koreografi, som hyllar kroppens flexibilitet, styrka, snabbhet och fysiskhet, är dans i min smak. Genom att kombinera partnerakrobatik, trick, samtida dans, stridskoreografi och mångsidiga snabba och lugna rörelser är Gravity intensiv och gripande, och det kommer definitivt inte att låta dansarna slippa undan. De lyckas med koreografin med fantastisk skärpa, känslighet, kraft och intensitet. De snabba, krävande och imponerande delarna av koreografin är mina favoriter, liksom de stunder då man kan se kampsportens inflytande. De lugnare stunderna med laddning gjorde också intryck.
Ett dystopiskt eller postapokalyptiskt stadslandskap skapas med Janne Hasts skickliga ljuddesign och William Iles scenografi, som domineras av ett konkret element som har delats upp i två delar. Elina Kolehmainens kostymdesign är praktisk och passar temat för föreställningen. Dansarnas rörelser, som grupp, som par och som individer, tog genast mina tankar till en sammansvetsad grupp som tillbringar tid tillsammans. Det industriella ljudlandskapet och någon form av dysterhet i början sätter ramverket för den värld som har förändrats, och där dansarna nu befinner sig. Gravitationen öppnade sig starkt för mig som berättelsen om en grupp som smälts samman i en ny sorts värld. Kanske är det min fascination för dystopiska berättelser, men det är också vad jag läser om Gravita. Tack vare berättandet som smidigt smälter in i rörelseberättelsen tror jag att Gravity också skulle fungera som dansfilm.
Verket är nyanserat, intressant och, tack vare sina uttrycksfulla dansare, mycket flerskiktat. Medan prinsen och sjöjungfrun samtalar i små steg genom dans på den intilliggande scenen, utvecklas samtalet på den Lilla Scenen till ett mångsidigt rörelsespråk. Jag gillade verkligen hur narrativ och narrativ koreografin är, och hur meningsfulla blickarna, små rörelser och gester verkar vara bland de mer spektakulära tricken. Koreografin inkluderar individuella, par-, mindre och hela gruppdelar, och ensemblerna i parpartierna varierar till exempel. Hela åttondelsdansarna fungerar sömlöst tillsammans, och så ska det vara, när rörelserna bygger på precision och precision. Gravity ger dansare möjlighet att glänsa ensamma och tillsammans. Den mångsidiga koreografin, som varierar i rytm, atmosfär och intensitet, tillför flera nivåer till dansarnas arbete.
Gravitationen var faktiskt precis vad jag hoppades på från den. En snabb och fängslande föreställning vars koreografi har både bländande flexibilitet, explosiv kraft och mer fridfull, avsiktlig rörelse, samt tolkning, element som tillför berättande, berättelse och betydelse till dansen. Även om handlingen är något annorlunda i ett dansverk än i traditionell berättande teater, har Gravity en tydlig handling tematiskt, rörelsemässigt, koreografiskt och heltäckande, vilket bär med ett självsäkert grepp genom hela föreställningen. För dem som tittar mindre på dans är Gravity underbar att titta på, eftersom den både har den kroppsliga virtuositet som är en specifik del av dansen och gör intryck, samt berättarinnehåll som ger “hållning” åt att titta. En fantastisk upplevelse! Imponerande, känd i kropp och sinne. Åh, jag skulle gärna vilja se det här igen. Varmt tips, Gravity är fantastisk. Och vad skulle ett dansstycke vara utan löpning – man måste alltid ha lite av det.