Recension: Hildur

“Hildur är en succé på arenans scen

Arenascenen på Helsingfors stadsteater kommer nu att innehålla något annat än en fars. Dramatiseringen av bästsäljande författaren Satu Rämös deckarroman Hildur är en succé i alla avseenden. Den lilla scenen i Arenan förvandlas fint till det isländska landskapet och även till karaktärernas mentala landskap, som innehåller ljus och skugga.

Mottagen biljett/HKT (detta påverkar inte bloggens innehåll)

En berättelse behövs – Satu Rämös debutdetektivroman Hildur – dramatiker av berättelsen Satu Rasila – dramaturgisk designer Ari-Pekka Lahti och regissör av pjäsen Tuomas Parkkinen. Resultatet av denna arbetsgrupp är Helsingfors stadsteaters Hildur.

Berättelsen, som utspelar sig på Island i Western Leaks, fokuserar på Hildur Rúnarsdóttir, en traumatiserad detektiv och chef för enheten för försvunna barn. Förutom sitt krävande jobb sörjer hon också sina egna småsystrars mystiska försvinnande och flyr sina mörka tankar genom att surfa på Atlantens isiga vågor. Men verkligheten slår oss i ansiktet, med ännu en mordutredning framför oss, följt av ett par andra. De har alla en märklig upptäckt gemensamt – tofsar av blont hår som hittats i offrens munnar.

Hildur får hjälp av en poliselev från Finland, Jakob Johanson som stickar tröjan, och som är livrädd för att flyga. Jakob befinner sig inte heller i sin bekvämlighetszon under en båttur i stormvindarna som virvlar över Atlanten.

De som har läst Hildur vet hur berättelsen utvecklas. Den kommer också att fortsätta i en anpassning av Arena-scenen. Antti Mattilas scenografi, ljusdesigner Petteri Heiskanen, ljuddesigner Eradj Nazimov och videodesigner Toni Haaranen skapar ett ovanligt sammanhängande konstverk.

Titelrollen spelas av Elena Leeve med sin lugna närvaro. Hon är den Hildur som läsaren redan ser i sina sinnen när de läser boken. Det finns inget extra i rollen som Leeve, han tolkar Hildurs mentala landskap fint, allt det goda och också plågsamma som Hildur har upplevt i sitt liv.

Paavo Kinnunen, som spelar den andra huvudrollen, Jakob, gör en tröjvävande roll som jag behövde lite mer rot i. Men kanske är Jakob lika nördig mitt i sin egen sons vårdnadstvist som Kinnunen är i sin tolkning av rollen. Vårdnadstvisten nämns i pjäsen endast i några få scener. Och det är vad Satu Rämö har skrivit en bok om i sin detektivserie som heter Jakob. (På något sätt kan man föreställa sig att de andra delarna av serien också gav upphov till scenversioner.)

I pjäsens manus skriver Satu Rämö om hur ondska ofta finns i närheten, men att människors närhet är en stor resurs vi har. Dettagäller också i spelversionen.

PS. Vid premiären frågade jag Satu Rämö om hon har varit involverad i Islands fårinsamling varje höst. Det är där den femte delen av Hildur-serien, Tinna-detektivhistorien, börjar. Jag borde ha gissat – självklart var han det!”

Läs recensionen med bilder här.