Recension: Moulin Rouge! Musikaali
Moulin Rouge, en explosion av hits och en fantastisk upplevelse
Helsingfors stadsteaters Moulin Rouge-musikal bjuder på visuellt godis, häpnadsväckande underbara danser, skicklig sång och välbekanta sånger – kort sagt, en upplevelse.
City Theatres Moulin Rouge är en pannordisk produktion. En liknande implementering har setts tidigare än i Helsingfors i Köpenhamn, Oslo och Stockholm. För Stadsteatern hade föreställningen modifierats något, eftersom scenen i Helsingfors tydligt är större än i andra teaterscener. Till exempel finns det fler artister i Helsingfors än i andra delar. Det ligger i Helsingfors intresse, eftersom det också gjorde föreställningen mer spektakulär.
Musikalen Moulin Rouge är baserad på filmen med samma namn, som hade premiär 2001.
Handling Handlingen i Moulin Rouge är enkel. En fattig pojke kommer till Paris och lär känna fattiga konstnärer. Tillsammans planerar de en revy som ska hållas på Moulin Rouge. Där blir den stackars pojken Christian förälskad i revyns stjärna, Satine. Eftersom Moulin Rouge har ekonomiska problem vill Harold Zidler, som ansvarar för revyn, att Satine ska charma den rike hertigen så att han kan bli revyns finansiär. Satine blir hertigens älskarinna, och hertigen finansierar inte bara revyn, utan köper även Moulin Rouge och börjar tyrannisera allt. Satine tvingas välja: ta slottet från hertigen eller vinna hennes och Christians kärlek.
Bra bemanning
I filmen spelade Nicole Kidman Satine, en parisisk kabaréartist och kurtisan. I Helsingfors kommer rollen att spelas av Jennie Storbacka, som till exempel sågs i Priscilla och fröken Saigon på City Theatre.
Christian, en dålig låtskrivare som flyttat från USA, spelas av Martti Manninen – och han gör det bra. Hans sång är ansträngningslös, hans röst passar perfekt till rollen som grannpojken, Christian. Martti Manninen är en mycket trovärdig kristen. Han överskuggar till och med Jennie Storbacka.
Risto Kaskilahti får visa sin talang som chefen för Moulin Rouge-revyn och som kämpar med ekonomiska svårigheter, och som också har ett hjärta.
Den tyrannistiske hertigen spelas av den skicklige Joel Mäkinen.
Matti Leino passar väl in i rollen som den argentinske, avslappnade Santiago.
Av de 30 skådespelare och dansare vill jag också lyfta fram Laura Allonen, som spelar Nini, Antti Lang, som spelar Lautric, och Raili Raitala, som spelar Arabia, som också är ett alternativ för rollen som Satine. Förutom sina skådespelartalanger är Raili Raitala en utmärkt sångerska och dansare.
Musikalens regissör, Anders Albien från Sverige, har kunnat välja en bra ensemble för olika roller.
Spektakulära kostymer, masker och peruker
Full pott bör ges till Astrid Lynge Ottosen, som ansvarar för kostymdesignen. City Theatres kostymavdelning har haft fullt upp med mer än 100 kostymer. En cancan-kjol har 64 meter skrynkligt tyg. Korsetter, nätstrumpor och skor inspirerade av 1800-talet fulländar det visuella utseendet.
Maskerna betonar varje utövares roll på precis rätt sätt. Dansarnas lockiga peruker är i en klass för sig.
Hur är det med musiken?
Som jag sa i början, musikalen är full av hits, det finns ungefär 70 stycken! I föreställningen kan man höra sånger som görs bekanta av Adele, Lady Gaga, Freddie Mercury, Rihanna och Pink, bland andra, men också äldre, välkända låtar som Diamonds Are A Girl’s Best Friend, Diamonds Are Forever, L’Amour Est Oiseaux från operan Carmen osv.
Föreställningen börjar med en verklig musikalisk explosion, tack vare vilken publiken dras in i kabaréns färgstarka och snabba action.
Några av sångerna har översatts till finska. Enligt min mening har Paavo Leppäkoski lyckats bra med sitt finska översättningsprojekt, eftersom jag inte ens tänkte på originaltexterna till de översatta låtarna.
I Finland är chefsdirigenten Eeva Kontu. Vid premiären dirigerades orkestern av Ville Myllykoski.
Slutsats
Jag uppskattade verkligen City Theatres Moulin Rouge, dess visuella uttryck, talangfulla artister, danser, kostymer och musik.
Jag hade väntat på den här föreställningen. Om du förväntar dig något måste du ofta bli besviken på något sätt. Nu hade jag inte den känslan.
Priset på vuxenbiljetter (vuxna 92 e, studenter 46 e, pensionärer 89 e, loge med synnedsättning 22 e) kan verka högt, men om man tänker på allt arbete som lagts ner för föreställningen, antalet artister, etc. Och vilken typ av upplevelse det ger, summan verkar inte så stor. En festivalbiljett kostar ju mycket, till och med mer än en musikbiljett.
Före premiären, som var den 29.8.2024, hade redan 80 000 biljetter sålts. Autumn är nästan helt såld. Vårutställningarna är redan på rea. Föreställningarna fortsätter till och med 10.5.2025. Allt du behöver göra är att boka biljetter.
Publiken på premiären var i toppform, och jag är inte alls förvånad.
Recension i Naisello-bloggen.