Dräkter med extra allt – kostymdesignern Mirjam Yeboah utlovar både oväntade skratt och nya insikter
När textilkonstnären Mirjam Yeboah är i farten blir det mycket av allt. I arbetet med kostymerna för pjäsen I rummet intill – eller vibratorpjäsen har hon djupdykt i 1800-talets gynekologi och hur den tidens hysterikor klädde sig. Resultatet är en färgstark föreställning kantad av både frill och ruffel, men som också ger publiken en tankeställare – har vi faktiskt inte kommit längre än så här?
För textilkonstnären och kostymdesignern Mirjam Yeboah är Lilla Teaterns uppsättning av vibratorpjäsen ett drömprojekt. Hon älskar allt med 1800-talsdräkter och här har hon fått ta ut svängarna när det gäller material, tyger och utsmyckningar. Och volanger.
Pjäsen I rummet intill – eller vibratorpjäsen tar publiken med till 1800-talets USA och den tidens gynekologiska mottagningar där den vanligaste diagnosen var hysteri och där läkarna experimenterade med den nya uppfinningen elektricitet. Pjäsen marknadsförs som en hysterisk komedi, och Mirjam Yeboah är säker på att publiken kommer att bjudas på ett gott skratt, eller snarare ganska många. Ämnet ger upphov till dråpliga situationer, som förhöjs ytterligare av scenografin och där absurda händelser kryddas av överdrivna element i dräkterna.
I en av scenerna sitter den unga fru Givings och rullar tummarna i sitt vackra vardagsrum medan hennes man, doktor Givings, behandlar hysteriska kvinnor i rummet intill. Där inifrån hörs ett märkligt surrande och patienternas ”åh, åh, åh gud, ÅH!”. Inte så underligt att man blir nyfiken. Sarah Ruhls pjäs bygger på en märklig men sann historia om den elektriska vibratorn, som uppfanns som ett medicinskt redskap för att behandla den påhittade sjukdomen hysteri.
– 1800-talets gynekologer hade inte riktigt koll, och inte ens i dag är läget alltid så mycket bättre. På det sättet blir pjäsen också en kommentar till den nutida gynekologin, som inte alltid fungerar utgående från individens behov, säger Mirjam Yeboah.
Klädbyten och olika tidsepoker
I samband med tidigare konstnärliga projekt har Mirjam Yeboah uttryckt att hon vill att publiken ska känna något som ger genklang i deras egna kroppar, och samma förhoppning har hon nu. Med sin design vill hon framför allt roa publiken, men också väcka tankar.
Det här är en pjäs där dåtid och nutid vävs ihop inte bara av berättelsen, utan också av kostymerna, som är en tolkning av hur de olika tidsepokerna – 1800-tal och nutid – möts. Utan att avslöja för mycket säger Mirjam Yeboah att åskådarna kan hålla utkik efter klänningarna. Hon har satsat extra mycket på att få fram rätt känsla i rätt tid, och det utlovas även en del klädbyten under berättelsens gång. Inför arbetet med dräkterna har hon läst på om 1800-talsdesign, lärt sig mer om olika korsettsnörningar och fördjupat sig i läkekonsten och gynekologin.
Med hjälp av kostymerna har Mirjam Yeboah också valt att lyfta pjäsens enda svarta karaktär, amman Elizabeth, till en mer synlig roll.
– Jag har valt att ge hennes kläder samma respekt och djup som de andra karaktärernas, vilket inte är en självklarhet i design och tolkning av svarta karaktärer. På den här tiden behandlades och porträtterades svarta människor ofta som obetydliga bikaraktärer, men de var de facto inte det. Jag tycker det är en viktig skillnad. Svart kultur har alltid existerat som en parallell verklighet, och för mig som afrofinlandssvensk känns det bra att kunna synliggöra det här.
Kläderna visar ditt sanna jag
Vi människor har alltid berättat mycket om oss själva genom våra kläder, framför allt i fråga om status och klass. Tid och plats syns också tydligt i det vi har på oss. Mirjam Yeboah säger att våra kläder är ett av de viktigaste attributen för att visa vem vi är. Med hjälp av kläderna signalerar vi en mängd saker – medvetet eller omedvetet. Vi kan också välja att vara någon annan än den vi egentligen är. Det här experimenterade Mirjam Yeboah själv mycket med när hon var yngre. I gymnasiet blev hon känd som tjejen som bytte kläder mitt under skoldagen, och den som alltid satsade mest när det var dags för maskerad eller temafester.
– Det var helt enkelt en rolig grej, ett sätt att få in lite mer teater i vardagen. På det sättet har jag nog alltid haft kostymdesignen med mig. Intresset för kläder och material i kombination med konstnärsskapet på min mammas sida ledde mig in på den här banan.
Trivs med scenjobbet
Att jobba med kostymdesign för teatern är Mirjam Yeboahs drömjobb. Inför pjäsen på Lilla Teatern fick hon ganska fria händer. Mirjam Yeboah säger att hon är motsatsen till minimalist och att det också syns på scenen. Publiken kommer att känna igen hennes detaljrika stil, som formats av hennes egen bakgrund där finlandssvenska traditioner möter ghanansk kultur.
Mirjam Yeboah har designat och planerat dräkterna, och även varit med och valt tyger och material, medan teaterns professionella sömmerskor står för själva syarbetet.
– Det är härligt att se hur mina visioner har vuxit fram i deras arbete. Jag syr också en hel del själv hemma i min ateljé, men att skapa sådana högklassiga plagg som sömmerskorna gör kan jag bara drömma om.
Mirjam Yeboah har även tidigare samarbetat med pjäsens regissör Ida Kronholm, bland annat med pjäsen Radio Popov, och gjort dräkter för olika finlandssvenska scener.
– När Ida ringde och erbjöd mig det här jobbet tackade jag genast ja. Jag menar, vem vill inte grotta ner sig i 1800-talsgarderoben! Dessutom är temat både roligt och samtidigt viktigt även i vår tid.
Fakta: Mirjam Yeboah
Vem: Beskriver sig som en finlandssvensk-fante-ghanansk textilkonstnär, kostymdesigner och pedagog. Hennes mamma är finlandssvensk och hennes pappa är från Ghana.
Bakgrund: Uppvuxen i Kyrkslätt. Har en kandidatexamen i modedesign och global pedagogik vid Lapplands universitet i Rovaniemi.
Karriär: Har jobbat med projekt inom mode, kostymdesign och tvärkonstnärliga uttryck. Hennes första separatutställning Emellan visades i kulturcentret Caisa i Helsingfors hösten 2026. Har också grundat ett eget underklädesmärke, Tekelepekele.
Aktuell med: Kostymdesigner för Lilla Teaterns pjäs I rummet intill – eller vibratorpjäsen som har premiär den 3 februari 2027.
Text: Sonja Finholm