I drömvärldens unika flöde
Människor tillbringar en betydande del av sina liv med att sova, drömma eller på annat sätt vägledas av sitt undermedvetna. Det är från dessa tillstånd – där sinnet rör sig fritt utan medvetet tankes begränsningar – som Annamari Keskinen och Ryan Masons verk, DREAMER, hämtar sin inspiration.
“Vi är inte intresserade av linjärt berättande, utan snarare av hur drömmar har sin egen logik. Drömmar är lekfulla och öppna—allt kan hända i dem,” säger Keskinen.
Keskinen och Mason har arbetat tillsammans sedan 2017. De träffades när de dansade i samma kompani i Tyskland och började snart därefter skapa koreografier tillsammans.
Valtteri Raekallio, konstnärlig ledare för Helsingfors danskompani, säger att han har följt deras konstnärliga arbete i nästan ett decennium.
“Jag känner att de medvetet utvecklar sin egen estetik och djärvt utforskar nya koreografiska uttryck. Jag tror att de erbjuder våra dansare en fascinerande utmaning med sitt associativa och fantasifulla förhållningssätt till rörelse.”
En lång process
Keskinen och Mason beskriver sitt tillvägagångssätt som processorienterat. Ett av de första kreativa besluten för DREAMER var valet av en fuchsiafärgad scen, designad för att framkalla ett metafysiskt eller existentiellt väntrum.
“Ett monokromt utrymme är mycket rent, vilket gör det öppet för fantasi. När du lägger till musik, ljussättning eller scener förändras rummet tillsammans med dem,” förklarar Mason.
Innan styckets riktning blev tydlig fokuserade koreograferna på att lära känna dansarna.
“Det är en lång process av experimenterande och att ge sig ut på en slags psykofysisk resa med dansarna. Den tid vi tillbringar med dem innan vi formar själva verket är avgörande för resultatet,” säger Mason.
De integrerar ofta uppgiftsbaserade övningar i sin kreativa process. “Vi ger dansarna en idé att utforska. Sedan observerar vi vad som framträder, väljer ut vissa element och förfinar dem till något mer definierat,” beskriver Keskinen.
“Vi arbetar i nära dialog med utövarna, med hänsyn till deras personligheter och naturliga rörelsespråk. Samtidigt är vi noggranna med att finjustera satserna och strukturera dem på scen,” tillägger Mason.
Rörelserna följer inte traditionella dansstilar eller klassiska tekniker utan uppstår istället ur dansarnas inre världar, uttryckta utan förutbestämda steg. Målet är att rörelse ska förkroppsliga ett inre landskap och engagera sig i dialog med rummet och scenen.
Personliga betydelser
I hjärtat av DREAMER finns frågor om upplevelsen av meningslöshet och sökandet efter mening mitt i kaos. Är det möjligt att släppa behovet av att se saker som permanenta eller entydiga att se? Hur kan man skapa personliga betydelser i en värld där traditionella strukturer och övertygelser inte längre ger stöd?
“Dessa teman är kanske inte uppenbara i stycket, men de påverkar det subtilt,” säger Keskinen.
Keskinen och Mason förklarar att de vill skapa ett verk som inte syftar till att ge svar utan istället väcker frågor och utforskar idéer utan definitiva lösningar.
De betonar att det är mycket viktigare att uppleva verket än att analysera det.
“Det är mycket mer intressant att upptäcka en personlig mening än att fokusera på hur väl verket tar upp ett specifikt tema eller försöka tyda vad vi, som koreografer, ville förmedla,” säger Mason.
“Vi har ett intuitivt behov av att placera vissa element tillsammans på scenen, men våra skäl kan skilja sig från hur någon annan uppfattar dem,” fortsätter Keskinen.
“Stycket består av lager-på-lager-associationer, men det definierar inte något särskilt starkt. Vi strävar efter att hålla utrymmet öppet och skapa något unikt,” avslutar Mason.
Text Ida Henritius