Utbrett kaos och snubbelstenar i arbetslivet
Ledarskap lämnar sina avtryck på människor och arbetsgemenskaper – och effekterna märks långt efter att ledaren har lämnat. Manusförfattaren och regissören Juha Jokela följde dessa spår när han skrev Let’s Play B-låtar.
Pjäsen härstammar från småskaliga workshops som Jokela höll med några skådespelare (Sanna-June Hyde, Santeri Kinnunen och Ursula Salo) samt en videodesigner (Timo Teräväinen). “I den första workshopen hittade vi ett tema som började skapa scener för nästa workshops,” säger Jokela.
Scenerna utvecklades så småningom till en pjäs om ett projektkonsultföretag kallat HX, vars kontroversielle auktoritära ledare har gått i pension. Favoriter och misshandlade anställda fortsätter att arbeta tillsammans, med både ärr och nostalgiska minnen från det förflutna.
“Ämnet kändes väldigt intressant, eftersom längtan efter en stark ledare har funnits i mitt eget fält, då jag har levt min ungdom i post-Kekkonen Finland och gått på teaterakademin efter Turkka,” säger Jokela.
Men när han började skriva hela pjäsen fastnade affärsvärldens teman på plats. Efter att ha sett alldeles för många avsnitt av The Office-serien i rad, enligt hans egna ord, fick Jokela idén till en ramberättelse där ett teatersällskap framförde en livssatir om HX-kompaniet.
“När jag lät folk läsa texten var den allmänna responsen att det här är spännande, skriv fler skådespelare,” säger Jokela.
Ledarskapets skugga
HX Company och teaterkompaniet förenas av en stark ledare.
I HX vill Hannu (Santeri Kinnunen), den före detta chefens förtrogne, vårda hans arv, medan Ressu (Sanna-June Hyde) försöker lyfta fram tidigare övergrepp. Mitt i allt detta försöker den nya ledaren Artturi (Martti Manninen) hitta en balans och funderar på vilket läger han ska tillhöra.
“Han vill skapa en mer människoorienterad och kreativ arbetskultur, men inte allt går smidigt för honom heller. Pjäsen handlar också om hur ledarskap skymmer ens egna ögon,” förklarar Jokela.
Den konstnärliga ledaren för ensemblen (Wanda Dubiel) orsakar också huvudvärk för sitt team på sitt eget sätt. Han tenderar att fatta snabba beslut och förändringar, vilket gör skådespelarna förvirrade – och särskilt ekonomichefen (Jan-Christian Söderholm) nervös när budgeten börjar prövas.
“Detta visar också kampen mellan konst och pengar. Pjäsens titel syftar också på att artisterna anstränger sig för att gestalta verksamheten så att finansiärerna ska vara nöjda och det inte blir fler klipp,” säger Jokela.
Humor föds ur precision
Jokela tycker att arbetslivet är fullt av läckra komiska fallgropar som uppstår när man försöker förena olika mål i arbetslivet.
Arbetslivet och dess fenomen har varit centrala för Jokelas produktion, såsom pjäsen Mobile Horror (Teatteri Jurkka 2003) och TV-serien Firma (MTV3 2005). När det gäller stil påminner Let’s Play Business kanske mest om Performance Economy-trilogin (Espoo City Theatre 2010–2018).
“Detta är nästa steg i samma studier, men kanske är detta ännu mer upprörande i sitt tillvägagångssätt. I teatertruppens ramberättelse blir skytten ibland ganska spektakulär,” säger Jokela.
Han beskriver sig själv som en som håller på med komedi, som man kan tro att han gör drama. Målet är att skapa ett mångsidigt scenspråk och en intressant visuell berättelse. Timo Teräväinens videodesign spelar en viktig roll i detta.
“Humor kommer från precision. Vi försöker inte se till att alla förstår att humor handlar om. Till exempel, när du använder företagsvideoestetik tillräckligt autentiskt och placerar videon på en lite fel plats, blir slutresultatet riktigt roligt.”
Jokela tror att Let’s Play Business både kommer att slå till tittarnas skrattnerver och lämna något att fundera över. “Teman är allvarliga och viktiga ur samtidens perspektiv, men tillvägagångssättet är ganska hemskt på vissa ställen.”
Text Ida Henritius