Recension: Matkalla Porkkalaan

DET POLITISKA SPELET
OM IVAN BELOV

Matkalla Porkkalaan , med texter av Sami Keski-Vähälä och regisserad av Milko Lehto på den lilla scenen i Stadsteatern, ser ut som en riktig buske på ytan, med klichéer om vodkadrickande ryssar, kontrollkommissionen i Torni, finska soldater i krig och vår regering under vapenstilleståndet. Men under ytan finns ironiska antydningar.

Startpunkten för det historisk-dokumentära, faktabaserade pjäsen är Risto Nikus bok Kuka ampui kapteeni Ivan Belovin? (2003), där författaren noggrant undersökte vad som egentligen hände när Ivan Belov, kapten i den ryska flottan, sköts ihjäl under skumma omständigheter på Lauttasaari-bron den 3 november 1944. Belov var på väg till Porkkala på en hövagn med en rysk kolonn.

Sami Keski-Vähälä, som tidigare i år skrev Den falska bruden på Helsingfors stadsteater, har inspirerats av Nikus bok om det olösta mordet och har skrivit den nya pjäsen, som i Milko Lehtos mycket parodiska regi också ger undertextuella och andra ledtrådar om den senare finska sovjetiska politiken.

Konspirationsteorier flödar och nationell säkerhet är i fara. Nu är ryssarna själva misstänkta, nu Finlands kommunistiska parti eller Civilgardet. Alla tidens högt uppsatta djur medverkar i pjäsen, från Finlands statsminister Castrén (Aarno Sulkanen ) till Sovjetunionens kontrollkommission i Torni under ledning av Andrei Zyadnov (Antti Litja ). Dessutom förekommer den unge Kekkonen i en porträttliknande tolkning av Matti Olavi Ranin. Alla skådespelare på både finska och sovjetiska sidan porträtteras i en extremt respektlös komisk, anarkistisk, ironisk och burlesk docka. På så sätt växer föreställningen från sin historisk-dokumentära ram till en satirisk kommentar om ett komplext politiskt och personligt schackspel där människor är rörliga och utbytbara pjäser.

Största delen av föreställningen äger rum i Torni, där den allierade (sovjetiska) kontrollkommissionen hålls i en karnevalsliknande atmosfär. Damer, som ansågs vara dubbelagenter, ingår också i ensemblen, däribland fröken Rosenberg (Riitta Havukainen), en sångskådespelerska från Svenska Teatern.

Under föreställningen och mordutredningen pekas den stackars officeren Räsänen (Ilkka Heiskanen) ut som den skyldige i dramat och tvingas stå upp för “Finlands bästa”. Antti Litja gör en hysteriskt stämningsfull Zhdanov med Hitler-attribut. Lilla Teaterns Joachim Wigelius dyker upp några gånger som Ivan Belov men är mestadels Zhadnovs närmaste man, Savonenkov. Och här går Wigelius verkligen all in för att göra Savonenkov till en clownliknande nörd. Santeri Kinnunen är en noggrann utredare för Finlands säkerhetstjänst.

Scenutrymmet, med funktionell dekor av Katariina Kirjavainen, används smidigt för att skapa både intima sfärer och större, kollektiva sammankomster.