Recension: Viattomuuden loppu

FAMILJETRAGEDI BAKOM GLASVÄGGAR

Pjäsen Innocence of Innocence, skriven och regisserad av Pasi Lampela,
Slutet tillför skarp samtida dramatik till Helsingfors teaterliv. Drama
undersöker mediernas växande makt och underhållning genom en familj,
För vilket du kan hitta en förebild för den senaste slapsticken
Favoritfamilj.

Familjen Ranta är i kris när familjens far, som är framgångsrik i affärslivet,
Antti (Pekka Laiho) anklagas för sexuella trakasserier på sin arbetsplats.
Skandalen är ljuvlig i mediernas ögon, och allmänheten har tid att fördöma Ranta innan dess
då har även de första faktiska åtalen väckts. Att nå nyheterna
Familjen söker stöd från varandra, men situationen triggar också
Uppdämda känslor och ilska släpps lös.

Den största kraften i framförandet ligger i Lampelas flerskiktade text, som lyckas med
samtidigt för att skilja mellan familjerelationer och samtida sociala relationer
fenomen. Pjäsen ifrågasätter mediens vakthunds roll och lyfter fram
möjlighet att använda publicitet som en spelplan för maktspel. Transparens är
en förutsättning för demokrati, säger familjens dotter Annika
(Milka Ahlroth), som tror på nyheterna, medan fadern hävdar att nyheten om henne är
endast underhållning, vars syfte är att blunda för folkets ögon för det verkliga
Problem.

Scenografi som påminner om exempelbilden i Katariina Kirjavainens inredningsmagasin
fortsätter samma tema om transparens. Familjeakvarium och hem med glasväggar
är jämförbara med varandra, vilket medför möjligheten av blicken och därmed mediernas
Förlåt. Hemmet är öppet för ögonen och därför måste allt se exemplariskt ut.
Därför garanterar inte transparens sanningsening, men den får människor att skapa
Bilder som den vi ville ha för giriga ögon. Men glas är också ett ömtåligt material
och därmed lätt att bryta. En skvaller vars sanningsenlighet kvarstår
Riddle krossar glasväggen och allt går sönder.

I familjen har en redan brutits innan faderns trakasserianklagelser. Niko
Kosti , spelad av Saarela, har blivit sjuk och följer nu händelserna
lite utanför allfartsvägarna. Saarela lyckas göra en hel föreställning om en marginaliserad pojke
Den mest intressanta karaktären. Sjukdomen har gjort att Kosti kan vägra
förväntningar på honom och ta vissa friheter. Apatiska Kostin
Den latenta rebellens anda betonas passande av ljudlandskapet som Mauri Siirala skapat.

Hannele Lauri, en mästare på situationskomedi, spelar Katariina, frustrerad
Som mor till en familj är hon en tragisk figur trots all sin humor. Hon och
I Pekka Laihos scener tillsammans är dynamiken mellan skådespelarna
Högst av tiden, men andra gör det också bra. Karaktärerna är
Komiska karikatyrer utan psykologisk djup, men med lite värme och
Men de väcker en känsla av medlidande hos betraktaren.

Lampelas text för inte med sig några revolutionerande insikter i modern tid
fenomen, men den analyserar de frågor den ställer om mediernas makt och
av mänsklig malaise på ett intressant sätt och lyckas ge flera olika perspektiv
till sitt ämne. Perspektiven löper sida vid sida genom hela pjäsen och lämnar utrymme
också till tittarens egna tankar.

Slutet på oskulden på den lilla scenen i Helsingfors stadsteater.
Premiär 29.8. Skriven och regisserad av Pasi Lampela. Scenografi Katariina
Brokig. Kostymer av Maija Pekkanen. Ljus av Juhani Leppänen. Röstad av Mauri Siirala.
Rollista: Pekka Laiho, Hannele Lauri, Niko Saarela, Milka Ahlroth och Juha
Veijonen.