Recension: Fantasticks

Musikaliska nöjen på Helsingfors stadsteater
Fantasticks är riktig teater

Den öppensinnade klassiska musikalen tilltalar med sina framträdanden, avslappnad musik och lyckas skapa storslagna illusioner från en liten miljö.

Fantasticks, som hade premiär på scenen i Helsingfors stadsteaters Studio Pasila, återuppfinner musikalens syn på ett nytt sätt – inte illa för en låt som trots allt är den mest framförda någonsin.

Fantasticks är en annan sorts musikal. De stora scenografierna, kostymerna och de stora körscenerna är borta. Fantasticks har en liten träscen och en kista på scenen. Scenografin är skickligt skapad med ljus och ett par ark, som justeras i takt med att berättelsen fortskrider.

På en tom scen agerar Fantasticks på skådespelarnas villkor. Teatern sparkas upp i luften från ingenstans, precis framför dina ögon. Det är trevligt att titta på, särskilt i en musikal. Illusionen av en komplett, större berättelse kan skapas med de knappa nödvändigheter som får plats i en kista: en stor seger för teatern. Samtidigt har regissören Neil Hardwick lyckats hålla sin musikaliska strävan och rytmiskt framåtskridande.

Amerikanerna Tom Jones (inte sångaren) och Harvey Schmidt satte ihop sina musikaler av spännande material. Shakespeare citeras levande, skådespelarna är lånade från den urgamla traditionen Commedia dell’arte , där konstnärer spelar välkända gamla män, listiga tjänare och älskare på torget. Och dansen och spelandet kommer från Broadwaytraditionen.

Esko Elstelä, som översatte musikalen till finska, förtjänar ett stort tack för sitt arbete. Föreställningen pågår med hjälp av berättaren, Sami Hokkanen, och den stumma rekvisitachefen, Helena Haaranen. Det fungerar jättebra, som i en cirkus. Clowning utförs av Mika Eirtovaara, det är verkligen värt att se!

Berättelsen är i sig en variant av Romeo och Julia, en oskyldig saga. Antti Timonen och Mia Hafrén spelar många tokiga roller.

Fantasticks har några stiliga sånger och godmodiga parodidansscener. I dem, särskilt berättelsens fäder, Jarkko Rantanen och Markku Huhtamo, lyckas de perfekt.

Fantasticks är egentligen inte en “musikal med välkända melodier”, förutom den mycket vackra duetten You Only. Istället är musiken skickligt skriven in i ett levande tyg, och en liten orkester syns på scenen.

Vid premiären fick spelet med en lutning åt jazz publiken att nicka lugnt i takt.

Kombinationen av piano, slagverk, kontrabas och harpa frambringar både sockersöta, delikata och dånande effekter. Framför allt svängde dock musikorkestern vilt, likt hela Fantasticks.