Recension: Sotta Pyttynen

– –

Sotta Pyttynen

Att göra teater för barn är mer eller mindre den svåraste utmaningen en teatergrupp kan ta. Du behöver ett ordentligt manus, helhjärtad regi och internaliserad skådespeleri. Barn kan inte luras som publik.

Sotta Pyttynen, som kommer att spelas på Helsingfors stadsteater, uppfyller dessa krav. Katja Krohn har gjort en lättsam, anarkistisk och samtidigt rolig och dramatisk pjäs om en farfar som är skräp och ett barnbarn som har vuxit upp med allt annat än en rörig mamma.

Sotta Pyttynen spelas av Jyrki Nousiainen och Iiro Pyttynen av Panu Vauhkonen. Båda gör ett utmärkt jobb. När samtalen delvis rimmar och texten är flashig är det inte enkelt att förmedla det till en så ung publik. Föreställningen fungerar bra, då de har investerat i välmålade bakgrunder, ljus- och ljudeffekter samt färdig regi.

Dramatiken i föreställningen växer fram ur den tydliga medvetenheten om att ömhet och kärlek kan lösa nästan allt. För vad annat är röra och förvirring om inte en annan ordning. Det är en rad som sammanfattar budskapet i föreställningen

Hufvudstadsbladet 19.3.2003 Karmela Belinki

Översatt av Katja Krohn.

---