Recension: Hissvägraren

Min bästa vän

Vilken slags livshistoria kan sammanfattas på en och en halv timme? En mycket ensam gammal man vars bästa vän är hissen i ett lägenhetshus. Bengt Ahlfors’ Elevator Refrain, skriven för Lasse Pöysti, är en mjukt hjärtskärande monolog med skratt bubblande på ytan.

En äldre man från Töölö lever vidare i hans minnen och fantasi. Som tur är är verkliga livet oundvikligt, åtminstone i form av hisspassagerare och brevbäraren. Mötena mellan verklighet och fiktion skapar en hysteriskt rolig tragikomedi och en kedja av märkliga händelser.

Hissvägraren är inte klok. Det är ödmjukt inför livets faktum, åldrande och att uppleva det i vårt samhälle. Berättelsen, som Pöysti tolkar känsligt, är rörande: vår egen ålderdom, eller våra älskades, kan vara exakt densamma.