Recension: HDC2
En stor hyllning till rörelse
Om du vill förutsäga något om framtida trender för samtida dans i vårt land baserat på premiären av Helsingfors stadsteaters dansgrupp, är det att vi rör oss från stark teatralitet, tal, sång och visuell överflöd till ren dansrörelse.
Uruppförandena av både norska Ina Christel Johannessen och Simo Kellokumpu var tydligt fokuserade på rörelse. Och specifikt för en dansrörelse som använder hela kroppen på ett mångsidigt och holistiskt sätt.
Både Johannessens Somehting Spooked The Horses och Kellokumpus Daydream Junkies var en hyllning till rörelse och till och med överraskande lika i rörelsekvalitet. Ingen av dem var tydligt beskrivande, men det fanns relationer och förändringar i dem i båda.
Johanssens mycket fysiska arbete är på ett sätt klarare och skarpare i sina rörelser. Den har också en stark känsla av dramatik och fara.
I tre dansares föreställning fann jag en man och två kvinnor – en mor och en dotter? – som hade en tydlig början, klimax och avslutning.
Som de underbara dansarna i verket var Sofia Hilli, Jenni-Elina Lehto och Valtteri Raekallio samtidigt mycket känsliga och starka. Det pågick något i dem både inombords och utåt. Havet av flaskor och blommor på scenens kanter kan tolkas som en symbol för både de vidsträckta landskapen och karaktärernas inre liv.
Det okända hotet kring allt manifesterades framför allt i de mörka tonerna i musiksamlingen och även i Jukka Huitilas ljus, som ibland förvandlade hela scenen till ett gammalt brunt fotografi.
Energimix
Simo Kellokumpus drömjägare verkade vara mer vilse med sin egen existens. Den enda flykten från livets mardrömmar verkade vara en ständig, desperat och konstgjord berusning av lycka eller en äkta beröring av en annan person som sällan möttes.
Ett sådant äkta möte var i scenen mellan Sofia Karlsson och Unto Nuora , där en mycket enkel beröring och att hålla nära hade en stark lugnande effekt.
I sin koreografi kombinerar Kellokumpu både våldsam, uttrycksfull och smärtsam rörelse med ibland mycket provocerande rörelsevokabulär som är bekant från underhållnings- och reklamvärlden. Resultatet är en intensivt energisk mix, där var och en av de sex skickliga dansarna turas om att få sitt eget ögonblick.