Recension: Miksi naiset aina rakastuvat Ernestiin

Överklassens livsstil är föremål för hån.

Till och med början verkar lovande. Algernon (Sampo Sarkola), en ung överklass brittisk kille, kommer in på scenen och har ett skrattande samtal med sin självsäkra tjänare Lane (Joachim Wigelius) om gurkbröd och andra “mycket” viktiga saker.

Den verbala glädjen fortsätter genom hela föreställningen, det är ju trots allt den välkända komedin The Importance of Being Earnest av den intellektuelle författaren Oscar Wilde, som var verksam i London i slutet av 1800-talet. På Lilla Teatern framförs pjäsen i finsk översättning som Why Women Always Fall in Love with Ernest, skriven av Sam Hardwick. Föreställningen är regisserad med självsäker touch av Neil Hardwick.

Komedins handling är inte särskilt imponerande. Två unga kvinnor, Gwendolen (Armi Toivanen) och Cecily (Edith Holmström), vill gifta sig, men bara med en man vid namn Ernest. Detta leder till en röra av missförstånd och förvirring som involverar Algernons vän John (Pekka Strang), hans faster Lady Bracknell (Birgitta Ulfsson) och prästen Chasuble (Tom Wentzel).

Men den lättsamma humorn döljer en rejäl dos kritik mot samhället på den tiden och överklassens livsstil. Många av dess rader har överlevt, såsom “Sanningen är sällan ren och aldrig enkel”, “En cyniker vet priset av allt utom värdet av ingenting” och “Vi är alla i rännstenen, men några av oss tittar på stjärnorna”.

Skådespelarna kastar sig in i sina roller med all sin professionalism. Ett särskilt omnämnande måste ges till Ulfsson, som passar perfekt för den arroganta och hycklande rollen som Lady Bracknell. Den härliga tomheten i överklassens liv betonas av de magnifika kostymer och scenografier som Kirsti Kasnio designat.