Recension: Elokuu

FAMILJEGEMENSKAPENS VARGÖGONBLICK

Pjäsen August spränger en familjelivslögn.

Familjen är en enhet som har fascinerat dramatiker genom tiderna. Kanske för att alla mänskliga känslor finns i familjen. Som familjemedlem är personen som mest naken och därmed också den mest sårbara.
Helsingfors stadsteaters augusti är ett tragiskt familjedrama. Pjäsen av amerikanen Tracy Letts , som färdigställdes året innan förra året, har hyllats i USA och har redan höjts till status som en klassiker.
Redan i början av pjäsen är familjen Weston ingen drömfamilj. Hans fru Violet lider av cancer och tar piller, och hans fru Beverly är en lärd alkoholist. Han försvinner och hittas död.
Begravningen kommer att närvara familjens tre döttrar och deras partner, samt Violets syster och hennes familj. Pjäsens högsta smällar exploderar i andra halvan, när familjemedlem efter familjemedlem börjar avslöja onda hemligheter.

Augusti är dock inte ett centrum för ångest, då texten innehåller mycket svart humor och Kari Heiskanens fina regi andas lätt.
Ritva Valkaman Violet är pjäsens fantastiska huvudkaraktär, även om Violet inte riktigt är den matrona man skulle förvänta sig.

Lauri Siparis översättning påminner på vissa ställen oacceptabelt om originalspråket, engelskan.