Tillgänglighetsverktyg

Översatt av AI. Kan innehålla fel.

Recension: Fröken, champagne!

– –

VID BORDET MED SCHAKALER

Lilla Teaterns föreställning Fröken, champagne! erbjuder paralleller till finansvärldens fula fiskar.

Greppet i fröken, champagne! är valfritt. Föreställningen äger rum i foajén på Lilla Teatern, scenografin består av ett bord täckt med en vit linneduk, två par stolar, lite bestick, glas och tallrikar. Och förstås, två avslappnat klädda herrar och en servitris.

Författaren Johan Bargum har skapat en smart liten enaktare. I pjäsen möter vi två bankrånare, Bertil (Sixten Lundberg) och Mårten (Joachim Wigelius). Tio år efter deras gemensamma bankrån samlas männen i ett skåp för att fira, eftersom det finns en timme kvar tills hela affären är över.

Över middagsbordet utspelar sig handlingen sedan. Steg för steg dyker nya vändningar upp, samtidigt som whisky, snaps och rödvin flödar. Samtalet mellan de gamla männen, å andra sidan, avbryts regelbundet när en slug servitris, spelad av Anitta Niemi, kommer till bordet. Självklart sker avbrotten alltid när diskussionen är som mest spännande.

Pjäsen är delvis tvåspråkig, och det uppstår generösa kommunikationsfel mellan språken. Det finns några stela skämt mellan Lundbergs karaktär och Niemis finsktalande servitris, och de får verkligen publiken att skratta.

Lundberg och Wigelius är i harmoni och relationen mellan karaktärerna känns dynamisk. De två småborgerliga gamla männen är kanske inte arketypiska bankrånare, utan snarare föds förbindelser med ekonomiska brottslingar. Bargums pjäs ger också paralleller till finanskrisen och de fula fiskar som har avslöjats i dess ljus. Ibland dyker en bonusmjölkande affärschef också upp i mitt huvud…

Du kan se, fröken, champagne! som en kritik av marknaden, där bankrånet blir en symbol för kapitalistiska transaktioner. Bertil och Mårten är två schakaler, och budskapet dryper av cynism. Bargum känns lite provocerande i sin hantering av teman som brott, straff och försoning.

Med sitt enkla yttre, fröken, champagne! En riktigt uppfriskande upplevelse. Det påminner dig om att bra skådespelare och en bra text inte behöver mycket mer. Det är möjligt att skapa sextio spännande minuter i en hall.