Recension: Emma Salokoski & Ilmiliekki Quartet
Emma på mammas gata
Emma Salokoski har gjort flera språkliga utflykter – men den här gången hamnar hon för första gången på svenska. På det nya albumet med bandet Ilmiliekki tolkar hon allt från Edith Södergran till Nils Ferlin.
Vi möts på ett café i Munkkiniemi, strax efter att Emma Salokoski har tagit sin son till förskolan.
Bland allmänheten är hon känd som jazzsångerska i banden Quintessence och Emma Salokoski Ensemble. Med bandet Ilmiliekki Quartet gör hon något annorlunda än resten av repertoaren: ett album med folkjazz på svenska.
Det blir också Salokoskis debut på hans modersmål. För albumet har hon gått igenom många svenska sånger och svensk folkmusik, men framför allt har hon sökt i sitt eget minne.
“Många av de här låtarna är av den sort du hörde när du var barn, även om det inte är en barnskiva. Det är något speciellt med låtar som din mamma och mormor sjöng för dig när du var liten, stämningen blir lite extra magisk. Jag har inte samma relation till finska folk- eller barnsånger, även om jag kanske lärde mig att uppskatta dem senare. Jag tror att min son har en ganska annorlunda relation till finska låtar, eftersom min man (Ilmiliekki-trummisen Olavi Louhivuori) ofta sjunger dem för honom vid lämpliga tillfällen.
Den gamla klyschan att den svenska sångtraditionen är glad och glad medan finsk folkmusik bygger på slavisk melankoli bleknar när man lyssnar på Vi sälje våra hemman.
“Det finns många tragiska inslag i den svenska musiktraditionen. Tänk på de dödliga balladerna… och på titelspåret till albumet.
We Sold Our Homesteads, en traditionell vals med text av Jan Johansson, suger för lyssnaren från första raden. Det är en brutal emigrantsång om desillusionerade amerikaner.
Här lämnar du ditt hemland i hopp om ett bättre liv, men hamnar på trånga skepp där “du ser de döda kastas i havets vilda flod”.
Känner du starkt för emigrantberättelserna? Låten har gett namn åt hela albumet.
– Jag lever väldigt mycket in i den här berättelsen när jag sjunger, men samtidigt har titeln en symbolisk betydelse. Vi har alla sålt våra gårdar, på ett sätt, jag menar att amerikansk kultur nu är en del av vår kultur. Men samtidigt finns detta nordiska arv i bakgrunden och insisterar,” säger hon.
Salokoski säger att hon kan lyssna på gamla skivor med Quintessence och känna att engelska har blivit ett främmande språk.
“När jag började trodde jag aldrig att jag skulle sjunga på finska. Men nu när jag lyssnar på de där engelska inspelningarna känns det som att jag spelar en roll. Det gör du alltid, för du berättar alltid olika historier, men den här engelska Emma Salokoski känns lite … barnsligt,” säger hon.
Men hon har inte för avsikt att bli en fullfjädrad folkmusiker nu, bara för att hon gjorde sitt första album på svenska.
“Jazz är en amerikansk uppfinning, så amerikanen finns alltid där.
På det nya albumet finns också saker som drar i den klassiska riktningen. Här är en tolkning av Tegengren/Sibelius Den höga hilmen, och sedan finns Salokoskis egen komposition, en tonsättning av Edith Södergrans En fångad fågel. Inte ens den med särskilt glad symbolik. Salokoski skrev låten som 19-åring.
“Södergran har en mycket stark atmosfär i de flesta av sina dikter. Denna gyllene bur kan också beskriva en slags konventionsbojor. Och det talade väl till mig – när man är nitton vill man vara lite av en rebell,” säger hon.