Recension: Viimeinen valssi

City Theatre behandlar ett aktuellt ämne
DEN SISTA VALSEN

Den första premiären av HKT:s vårsäsong var “The Last Waltz”, regisserad av Raila Leppäkoski och baserad på en text av Carin Mannheimer. Helsingfors stadsteater gör inte publiken besviken – men uppfyller förväntningarna även hos den mest krävande åskådaren.

Carin Mannheimer är känd som en författare som vet hur man fängslar allmänheten genom att skriva underhållande även om allvarliga ämnen. Det är vad “The Last Waltz” är, och den har inte kritiserats för ingenting.
br>

Musiken är av Pirjo Bergström, som publiken lärde känna genom låtar som Yökehrääjä, Kärpänen’s Child och Snövitslåten. Kompositionerna och arrangemangen av sångerna i framförandet är av Pirjo Bergström och bakom pianot finns – vem annars än Pirjo själv.

Raili Leppäkoski vet hur man blandar drama och komedi. Han är ihågkommen för pjäser som “Aunt and I”, “Touring Prize” och “The Troublemaker of the Kingdom”. Leppäkoski har ett ansvar att säkerställa att ett sådant aktuellt ämne fungerar och att publiken känner igen vardagslivets nyanser, antingen som äldre eller som familjemedlem till en äldre person. När man blir äldre förändras livets form, och genom att förstå det skildrar pjäsen många smärtsamma saker genom komedi. Verkligheten av livet som presenteras på detta sätt fungerar – åtminstone på teaterns scen.

Skådespeleriet är framgångsrikt, Ulla, spelad av Riitta Havukainen, syns också då och då i Kirkkonummi. Sara Paavolainen och Leena Uotila spelar sina roller på ett realistiskt sätt, och Ulla Tapaninens framträdande kompletterar denna flock gamla damer med sitt roliga utseende. Antti Litja och Seppo Maijala spelar sina respektive roller utmärkt. Tom Wentzel spelar Axel, som fortfarande verkar ha kvinnor i åtanke. Omsorgen om dessa äldre personer tas om hand av Merja Larivaara, som spelar Elsa, för vilken vårdarbete är ett kall, och Vallo, en praktisk sjuksköterska med utländsk bakgrund, vars roll spelas av Sami Hokkanen.

Att beskriva vardagslivet och firandet på ett äldreboende är kanske inte lätt, men denna ensemble har lyckats med denna krävande uppgift och får ett bra betyg för föreställningen. Syftet med pjäsens många komiska situationer är att inte förolämpa någon, det bör man komma ihåg.