Recension: Kolme iloista rosvoa

Hur tämjs rånarna?

Små barn kommer förmodligen att gilla stadens grundregel i Cardamom: “Du måste vara snäll, du får inte mobba andra, annars kan du göra vad du vill.”


Thorbjørn Egners barnbok Kasper, Jesper och Joonatan: Tre glada rånare har fått sin senaste tolkning på den stora scenen i City Theatre. Egner var för övrigt en riktig skapare: han skrev en berättelse, ritade bilderna och komponerade sångerna till sin barnbok.

Musik är en väsentlig del av framträdandet på den stora scenen. Eeva Konttus band sitter vid sidan av scenen och ökar tempot för både människor och hästar.

Egners rånare har inte bra personligheter och djupa livsproblem. Således har det, under Milko Lehtos ledning , glatt förvandlats till en cirkus. Berättelsen har redan lästs för hundar i många familjer.

Staden Cardamom är en okontroversiell plats av lycka, där till och med polisen är väldigt mjuka, om inte rentav mesiga. Den enda problempersonen är fröken Sohvi, som som en strikt principperson håller disciplin på Camomilla-flickan som vill gå på kvällsfest.

Det finns ett problem i staden. På natten försvinner korvar från korvmästarens butik och bröd från bagaren. Det finns tre rånare som faktiskt längtar efter en förändring till anständiga medborgare och kanske ännu fler kvinnor som kan ta med mat till bordet. Rånarna kommer på en kunglig idé: råna fröken Sohvi, som sover djupt om natten.

Detta är början på ett hysteriskt roligt spel mellan den befälhavande Sohvi och rövarna. Fängelset får nya invånare och Cardamoms invånare att ta emot främlingar utbildar dem till anständiga medborgare på några dagar. I slutet kan du sjunga helhjärtat att det inte finns några banditer längre.

Pjäsen är till stor del en triumf av extraordinärt rik och utsökt scenografi, kostymer, danser och skicklig sminkning. Ett torn med eldar, en åsna, en kamel, pudel, hästar och en papegoja är fantastiskt.

Det finns precis lagom mycket spänning i luften, men inte för mycket. När ett vilt och smidigt lejon dyker upp hörs en tydlig barnröst från bakre raden: “Det där lejonet är väl inte verkligt, eller hur?”

Egners låtar är fortfarande medryckande och medryckande. Jag minns själv en catchy banditsång från tjugo år sedan: “Så här tyst, tyst smyger vi nu in natten av Cardamom. Alla människor är ensamma, bara rånarna sliter i arbetet…”

I denna föreställning hade rånarna också lärt sig rappa.
Rauno Ahonen, Paavo Kerosuo och Eppu Salminen gör bra ifrån sig i rollerna som Kasperi, Jesper och Joonatan. Sami Uotila är ett lejon, Pertti Koivula håller ordningen som en human polischef och Ursula Salo (och Leenamari Unho) är grymma i rollen som Soffdamen.

Tre glada rånare är en fullfjädrad barnmusikal, kanske mest lämpad för de åldrar som kan lyssna på en bok även efter att ha läst. Om handlingen är bekant i förväg kan den lilla tittaren fokusera på att njuta av dansen av hästar och hundar samt skickliga ljudeffekter, till exempel.

Dessa banditer ger en bra känsla även för den vuxna tittaren.