Recension: Ulkomaalainen

Om tolerans under förevändning av komedi

Larry Shues amerikanska komedi har visats i Finland tidigare, både på finska och svenska. De finska tolkningarna visades 1989 i Vaasa, 1992 i Tammerfors och 1993 i Helsingfors (Lilla Teatern, som först framförde verket på svenska och sedan på finska). Den tolkning av KT som nu ses är ett hantverk av flera komedispecialister och garanterat får dig att skratta.

Piloten för The Foreigner är Pentti Kotkaniemi, som länge varit en av de finska komedimästarna. Låt oss till exempel minnas de bästa tolkningarna av mannens finska komediklassiker i Tammerfors. Kotkaniemi har också regisserat många succéer för Helsingforsteatern: Stones in the Pocket och Salaa rakas, för att nämna några.

Misstänksamheten och främlingsfientligheten mot utlänningar i Amerika återspeglas i pjäsen av Larry Shue (1946–85), som dog i en flygolycka, vilken hade premiär 1983 och som vid dramatikerns död sändes för fullsatta hus i New York, bland annat. De frågor som ingår i verket är fortfarande aktuella.

Santeri Kinnunen spelar Charlie Baker, en blyg amerikansk man som kommer för att vila och tillbringa semester med sin gamle vän (Jari Pehkonen), som arbetar som rebell i ameija, i landsbygdens frid. Froggys planer har ändrats något, men han ordnar ett rum åt Charlie för ett par dagar på ett närliggande gästhus vars pratglada värdinna (Riitta Havukainen) är hans vän. För att låta Charlie vara ensam hittar Froggy på den akuta lögnen att Charlie är utlänning och inte talar deras språk.

Till en början är Charlie inte särskilt villig att spela utomjordingen, men när han råkar höra ett personligt samtal mellan två personer tvingas han nöja sig med sin roll. Nåväl, missöden följer och till slut eskalerar situationen till det extrema när rednecken Owen (Pertti Sveholm), en lokal konservativ och medlem i den rashatande organisationen Klan (även känd som Ku Klux Klan), bestämmer sig för att ta över och disciplinera en utlänning som anses farlig, bland annat, tillsammans med sina huvklädda vänner.

Vappu Nalbantoglu spelar Cat, älskarinnans kusin, som David (Mikko Pörhölä), en skum präst som söker ett värdshusarv, tänker gifta sig med. Cats överlevande bror Ellard (Hannes Suominen) ska spelas ut ur bild så att David och hans hantlangare kan ta kontroll över huset. (Vid den tiden i USA tog maken fortfarande hand om ekonomin, även om en del ursprungligen tillhörde hans hustru.) De tänker etablera huvudkontoret för sin hatorganisation i huset.

Tack även till de bästa skådespelarna fungerar verket och når textens skarpaste kant. Vissa små brister (en lite för lång scen på Charlies modersmål, etc.) kan lätt förlåtas. Tolkningen, som börjar slött, kondenseras passande mot finalen. Det är där varvtalet blir riktigt högt.