Recension: YOUMAKEME

DU FÅR MIG ATT GÖRA DET I Kenneth Kvarnströms senaste dansföreställning är det publiken som gör koreografen och koreografen gör dansaren.

Dansföreställningen får fullständig form precis framför publiken i YOUMAKEME, den magnifika nya föreställningen av Helsingfors stadsteaters dansgrupp. Dansföreställningen byggs upp från rika, känslosamma scener, mellan vilka dansarna kommer närmare publiken med vänligt prat, nästan som under en repetition. Om föreställningen var en bok skulle det kunna vara en samling noveller som framgångsrikt tar olika perspektiv på samma ämnen.

Kvällen börjar med en prolog presenterad av ansiktslösa män. Blå overaller maskerar deras ansikten och händer, vilket gör dansarna anonyma. Snart kastas deras huvor av, och det dröjer inte länge innan den fnissande gruppen avslöjar att de är dansartister. Framförandet sammanställs fragment för fragment. Olika scener med olika atmosfärer avslutas med en epilog dansad av norrmannen Kenneth Bruun Carlson. I sin glittrande blå overall får dansaren ett ansikte och en persona.

Den otroliga lättheten i att stå på scen

Dansarna är bekanta med Kvarnströms koreografi och lyckas utföra den till synes utan ansträngning, med perfekt koncentration. Snart pausar rörelsen, som om dansarna tar en paus under varje träningspass. Dansarna pillar med sina kläder och skämtar med varandra. En tar en klunk vatten eller energidryck utanför scenen medan andra redan är ivriga att börja nästa scen. Det är som om publiken fick möjlighet att se processen fram till den offentliga premiären.

I programmet ställer Kvarnström en fråga: hur snabbt kan dansaren komma i stämning för föreställningen? Som medlem av publiken förväntar man sig naturligtvis att artisten är peppad inför föreställningen innan man sätter sig. Men Kvarnström förvandlar skickligt scenstartarna till mellanspel där alla står stilla och väntar. Detta gränsande ögonblick är bekant från bandframträdanden, där musikerna nonchalant småpratar med publiken mellan låtarna. Och snart tar föreställningen fart för fullt igen.

Musiken styr rörelsen

Den här gången hämtar Kvarnström mycket av sin inspiration från musiken. Han applicerar olika dansscener på samma låtar av olika sångare. Låtarna Feeling Good och Gloomy Sunday hörs om och om igen. Sångare byter mellan olika versioner och stämningen på scenen förändras hela tiden och går utanför skalan. Det råder ingen tvekan om att dansarna verkligen har upplevt låtarnas namn under repetitionerna av föreställningen. Versionen av Feeling Good där dansarna är klädda i grå skoluniformer och svarta peruker är fullständigt rolig och bär visuella skräckbilder som liknar engelska internatskolor där skolkamrater plågar varandra. Koreografen lämnar dock det slutgiltiga ansvaret för att forma hela berättelsen till publiken. Utkastliknande scener tar stämningen i föreställningen och publiken kontinuerligt till nya situationer och möten.

Magnifika dansare

Fem dansare gestaltar Kvarnströms precisa koreografi felfritt. Kai Lähdesmäki, Valtteri Raekallio, Kenneth Bruun Carlson, Sofia Karlsson och Janne Marja-aho använder hela scenen i sina rörelser, introducerar nya stimuli, lyfter varandra, bär varandra och glider med grace. Gruppen talar för sig själv; Dansarna står som en stark grupp som dansar tillsammans som en enda levande organism. Förutom att vara utmärkta dansare är alla gruppmedlemmar också skickliga skådespelare och till och med sångare.

(Översättning: Multiprint Oy / Multidoc)