Recension: Yökyöpelit

Nattugglavarelser som barnen tycker om


Ooooo makaroner! Alla barn sjunger och applåderar till takten. Första halvan varar en och en kvart timme, men barnens intresse avtar inte.

Och inte konstigt, för i Laura Ruohonens Night Owls dyker en främling efter en annan upp på scenen
Varelser: Agenttinero Naru (Martti Suosalo), Mahtimummeli spelad av välkända skådespelare
Huvudlöss Väätäinen (Seela Sella) och den outtröttliga Kaninungen (Vuokko Hovatta) förenas
Den vårdslösa Viikuna och den stönande Sucker och hans näbb i orkestern och andra
instrumenten spelas av Ruokki. Räyskä och Riskilä gungade mycket fågellikt.

Vem äter allt i Nattugglornas hus? En vuxen tittare kan förvänta sig att mysteriet är
Det skulle gå snabbare, men barnen njöt av varje tecknares upptåg till fullo.
Den mest charmiga av dem är Nakertajas mästerliga klättring mellan jord och himmel.

Akrobaten Katja Kortström får separata ablodi för varje av sina fantastiska stunt, och det är lätt att tro,
att denna smidiga gnagare till slut faktiskt kommer att flyga hem till andra sidan universum.

Men innan dess pågår all möjlig bus med Markku Ahonens pyrotekniska lugg
och gnistor. Självklart kan mormor inte motstå att trycka på knappen som hon inte gör
Jag får pressa. Det finns tillräckligt med spänning, men inte för mycket för ens de minsta åskådare.

Night Owls är baserad på Laura Ruohonens barnpoesi och barnvisor Allakka Pullakka och Yököpelit.
Texten fungerar bra på scen och ordvitsarna får det utrymme de förtjänar. Anna-Mari Kähärä
Rimmen som komponeras till sånger är oemotståndligt minnesvärda. Jag kan väl föreställa mig hur min mammas är
eller faderns milda “sov, sov gräsfågel” får Kaninungen sitt dumma svar från personen som ska somnas: “Nej
Däck! Jag sover inte! Hej, släng nattlinnet!”