Recension: More or less love songs

Mannen i kärlek dansar på City Theatre

Det samtida dansstycket More or less love songs testar välbekanta föreställningar om att bli kär.

Vad sträcker kärlek sig till? frågar i det beställda verket More or less love songs, producerat i samarbete mellan Helsingfors stadsteater och Helsingforsfestivalen. Det sträcker sig till många olika saker.

Framförandet flyter smidigt från ett stämningstillstånd till ett annat. Först studsar scenen glatt i takt med tysk marschmusik, sedan möter vi en annan person i behov av tröst, och slutligen besöker vi en arena av grotesk makt i cirkusvärlden. Det finns också skräck när den magnifika Jonna Eiskonen slår i golvet med sina maniska nävar medan ödesdiger orgelmusik spelas i bakgrunden – bara för att snart stappla fram med det till synes lätt drivande skramlet framåt.

Helsinki Dance Company och Liisa Risu , som regisserade verket, är imponerade av deras humor. Men även om den erotiska bildspråket i skjortblöta scenen får publiken att fnissa i en kort lättnad, är det starkaste intrycket de gråtscener som uttrycker kärlekens brutala sida. Förövarna har insett att det inte finns något mer rörande att se än en gråtande, ensam person.

Föreställningen avslutas på ett märkligt sätt med Sofia Karlssons svenskspråkiga bibliotekariemonolog. Den rörande, känsliga scenen kastar in en massa öppna frågor om kärlek och livet i allmänhet för publiken att fundera över.

Det starka, utmanande dansverket lämnar precis lagom mycket utrymme för egna tankar och tolkningar. Vad är kärlek, vad är dess sånger? I auditoriet kan du komma ett steg närmare svaret.