Recension: (re)use

Kvarnströms rörelse viker sig till en virvel



(re)use är den tredje delen i Kenneth Kvarnströms serie verk om betraktningshändelsen. Samtidigt är det koreografens sista verk för Helsingfors danskompani som kompaniets konstnärliga ledare.

Oundvikligen ses verket som en sorts avslut, ett farväl. Det finns dock en stark smak av det nya i arbetet, trots idén att återanvända gamla verk.

(åter)användning för delar av Kvarnströms tidigare verk från 20 år tillbaka till scenen bredvid det nya. Den äldsta bilden är från verket … det var allt jag ville, så jag stack fingret i hans öga… (1991) och de senaste verken (pjäs) (2011) och YOUMAKEME (2011). Men allt ser annorlunda ut när sektionerna har sammanställts till en helt ny enhet.

Den konkreta händelsen att betrakta den lyfts fram i verket. Den normala kompositionen i Studio Elsa har brutits ner och rummet har förvandlats till ett dansgalleri. Stolar kommer att cirkla runt alla väggar, och publiken kommer att kunna välja sina platser eller sitta på golvet. Det finns också montrar med rekvisita från tidigare föreställningar. Kostymerna återanvänds också.

Olika från olika håll

Den galleriliknande naturen betonas särskilt i den tidiga delen, när dansarna ställs upp på olika platser i scenrummet. Åskådare får röra sig tills de ombeds sätta sig. Under kvällen kommer du också att bli ombedd att byta plats.

Med andra ord ser betraktarna annorlunda, från olika håll. Under föreställningen delas också utrymmet i två med en gardin, så man kan bara gissa vad som händer på andra sidan ridån.

Att täcka, visa, erbjuda en närbild, ta dig längre bort – alla dessa variationer relaterade till tittande konkretiseras i föreställningen. Samtidigt förs dansens och rörelsens materiella fysiskhet närmare varandra, och det som setts tidigare ser annorlunda ut när man ser det på nära håll.

Effekten av Kvarnströms rörelse är både effektiv och fascinerande. De fem dansarna blir ibland en gemensam kropp, vars banor är som en vind eller en virvelvind. Koreografens förmåga att få dansarna att dansa tillsammans till en sammanhängande veck är oerhört fascinerande. Å andra sidan lyckas Kvarnström med stoppet, där de enskilda dansarnas kroppar ändå vibrerar i rörelse.