Recension: Viulunsoittaja katolla

Alla älskar Tevye


Snacka om att satsa på ett säkert spel. Fiddler on the Roof är inte bara Finlands mest framförda musikal: Helsingfors stadsteaters finska premiär 1966 spelades 446 gånger inför en publik på 320 000 ögonpar.

Ett oslagbart rekord av sitt slag och när den nu kom upp på repertoaren för första gången sedan dess, hade 35 000 biljetter sålts till höstens föreställningar redan innan premiären på 29.8.

Så lyckligt att det inte bara är en av världens mest populära utan också de bästa musikalerna. Alla älskar den godhjärtade, vardagliga filosofiske mjölkbudbäraren Tevye, som grälar med sin Gud och sin hustru och vacklar i gränsen mellan bygemenskapens strikta regler och en förnuftsbaserad mänsklighet mot bakgrund av antisemitiska vindar och genombrottet av nya ideal i det tidiga 1900-talets Ryssland.

Joseph Steins libretto balanserar på ett sällsynt sätt mellan humor och tragedi, känsla och satir, och Sheldon Harnicks rappa texter är en optimal match till Jerry Bocks oförglömliga musik, som blandar klezmer, rysk folkmusik och mer traditionella musiktoner på ett sätt som bara kan beskrivas som tidlöst.

Av kött och blod

Denna musikal står och faller till en ovanligt hög nivå med sin huvudperson och Esko Roine, som redan var med i ensemblen 1966, är en riktig succé i en roll där man måste ha hud på näsan och år på halsen, trovärdigt balansera mellan busigt och allvarligt drama och dessutom ha stämbanden perfekt kalibrerade.

Roines Tevye är varken en foglig eller en hushållstyrann, utan en man av kött och blod som, på ett trovärdigt sätt, likt fiolspelaren på taket, försöker hålla balansen mellan traditionens plikt och samvetets röst, och som uttrycker sina känslor i en passande stiliserad sång.

I övrigt rullar Hans Berndtssons väloljade regi och Rebecca Evannes ditto-koreografi på som ett tåg. Den är tekniskt imponerande och väl tajmad, och den enda lilla invändningen kan nämnas kanske en onödigt avancerad maskin i en i slutändan ganska intim berättelse. En något mindre trumma hade räckt för att hålla tempot.

Friktionsfritt kollektiv

De andra rollerna i det friktionsfria kollektivet kändes också noggrant hanterade. Framför allt Riitta Havukainen som Tevyes rika hustru Golde, samt Anna-Maija Tuokko (Tzeitel), Raili Raitala (Hodel) och Marika Westerling (Chava) som de rebelliska och ovanligt vackra sjungande döttrarna.

Bland männen noterar vi bland andra: Tuukka Leppänens vinnande tolkning av den lika charmiga och kvicka revolutionären Perchik och, förstås, fiolspelaren själv, Toivo Rolser, som tacksamt får utrymme med felet redo.

Kanske ligger Anatevka någonstans i närheten av Vitebsk. Ralf Forsströms luftiga scenografi påminde om Chagalls värld och man saknade egentligen bara enstaka luftburna ko.

Den suveränt musikaliska 19-personers sinfoniettan – dirigerad på onsdagen av andredirigenten Risto Kupiainen – gav på många sätt den gyllene kanten på en minnesvärd Fiddler.