Recension: Bara för dej

Lite om mediernas omvandling

Medievärlden kokar. I det avseendet är Lilla Teaterns julfestsnyhet, pjäsen Bara för dig av den unga brittiska författaren Lucy Kirkwood (f. 1984), på nerverna. Hur överlever bladen? Eller inte? Produktplacering eller inte?

Hej journalist, sälj din egen förlovningsfest! Du kommer att belönas med ett dåligt betalt tidsbundet kontrakt som upphör när som helst. Och om du letar efter jobb på Real Men’s Alpha måste du också vara en alfahane.

Bröstbilder på väggen och upplagor på uppgång – om inte bilderna råkar vara på en minderårig. Flickans pappa, spelad av Sixten Lundberg, går in på redaktionen. Det kunde ha funnits en mer elegant tolkning. Fadern ska sörja, men är faktiskt vid kassan.

Pjäsen biter i Eevas äpple med begär och hjärta. Sampo Sarkola är en trovärdig spelare och chefredaktör. Sedan vissnar berättelsen om och om igen.

 Föreställningen får liv först efter pausen, när chefredaktören för Jonna Järnefelts damtidning kliver upp på scenen i sina guldklackar. Han har förutsättningarna för att bli chefredaktör, karisma. Som tolkare av rollen är Järnefelt hård och mjuk, vårdslös och empatisk. Nyanserna är bemästrade. Spektakulärt arbete.

Men även om medievärlden är skakad från gälarna är pjäsen tam. Bara för dig är mjuk jämfört med verkligheten, där tidningar måste sjunga varandra ut i träsket på olika sätt.

Journalister kommer snart att vara en utrotningshotad art. En person har tio jobb, och tidsbegränsad anställning ersätter ett fast jobb. Jag undrar hur många skrivbordslådor som fortfarande  har ett häfte som heter Etiska riktlinjer för journalister?

Outsourcing. Omstrukturering. Crowdsourcing. Läsarfokus. Ett nytt finskt och globalt mediespel skulle innehålla ett fat med sanna historier och aktiemarknadssnack. Ändå är Bara för dig en lite lustig liten svart.