Recension: Vielä ehtii
Det finns fortfarande gott om kraft
Ålderdom betyder inte förlust av vänskap och livsglädje.
Ålderdom kommer inte ensam, säger de. Med det kommer alla världens åkommor, hand i hand med minnesproblem och ensamhet. Ett liv som brukade vara fullt av aktivitet, energi och glädje håller på att blekna bort otröstligt.
Vänta lite! Ovanstående är en kliché – åtminstone om vi ska tro Carin Mannheimers pjäs Still Has Time. Föreställningen skildrar ålderdom, men stönar inte, utan försöker använda humor och komik för att inge tro på tron att gamla människor inte är mer ynkliga än andra.
Helsingfors stadsteater vet vad de ska dra i tråden på. Tiden är mogen för pjäser om ålderdom som ger publiken styrka och hopp: de gamla är fortfarande aktiva. Det finns fortfarande tid, så länge du inte blir självömkandes fånge.
Helsingfors stadsteaters superpopulära Ronald Harwoods pjäs The Quartet har tagits bort från repertoaren. Teaterns ledning hoppas att pjäsen Still Has Time ska bli en liknande succé. Tiden får utvisa hur prestationen regisserad av Pertti Sveholm kommer att bli i slutändan – det finns ingredienser och ensemblen är i toppklass.
Pjäsens huvudkaraktär är Marianne (Leena Uotila), en före detta kulturjournalist, i vars hem scenhändelserna äger rum. En bryggbesättning samlas i hennes hus, där en av medlemmarna har avlidit. Oväntat ersätts han av en man (Vesa Vierikko).
En kedja av händelser börjar, vars utgång är lite anarkistisk men desto mer hoppfull. Mariannes vänner flyttar in i hennes stora lägenhet, och en av döttrarna kommer också för att driva kvarteret. Förutom mannen som bjuds in till bryggbesättningen finns det en underhållsman (Jukka Rasila) som förvirrar mönstret.
Efter sjukdomarna och problemen fylls Mariannes lägenhet av glatt prat och kortslag. Det finns fortfarande tid när du får grepp om livet.
Carin Mannheimer är svensk, vilket kan ses i pjäsens värld. De äldre som avbildas i den har varit friare när de var yngre än finländarna i samma ålder i Härmälandia.
Det finns fortfarande tid att spegla en bredare trend inom pjäser och filmer, som berättar historien om äldre människor som somnat och deras äldreboenden. Kanske spirar relationer fortfarande.
Enligt en färsk undersökning vill majoriteten av finländarna att kultur ska ge underhållning och komfort till vardagen. Still Time, som kan ses på den lilla scenen i Helsingfors stadsteater, kommer säkert att uppfylla båda sina önskningar.
Det finns gott om tempo och bra formuleringar, men det finns en allvarlig underton i bakgrunden. Vem skulle inte vilja bli gammal mitt i en livlig vänkrets? Gamla vänner förlåter både din karaktärs svagheter och de trick ditt minne spelar.