Recension: Kuka pelkää tappajahaita

HDC:s dödshaj skrämmer som den ska

Golvet är svart, ljuset är svagt. Dansarna sitter i stolar i sina svarta kostymer med kängor på huvudet. Plågsam väntan.

Helsinki Dance Companys föreställning Who’s Afraid of the Killer Sharks lyckas ta publiken in i den stämning som koreografen Joona Halonen beskriver i sin beskrivning av föreställningen.

Han säger att han ser på livet “genom rädslokänslig aktivitet”. Halonen får hjälp av Vesa Elliläs ljusdesign och Tuuli Kyttäläs tryckande men ändå förvreda njutbara musik och ljudlandskap.

I föreställningen, som varar mindre än en timme, dansar dansarna Sofia Hilli, Heidi Naakka, Sofia Ylinen, Kai Lähdesmäki, Guillermo Sarduy och Eero Vesterinen intensivt genom hisnande tung koreografi.

Ett av de mest spektakulära ögonblicken i föreställningen är scenen där dansarnas rörelser lämnar spår av vit krita på det svarta golvet. Hotet finns närvarande hela tiden.

Å andra sidan förblir kostymerna och dramaturgin i föreställningen något förenklade. Den humor som är typisk för gruppens framträdanden är påtaglig frånvaro, även om Halonen ibland kan ha menat något annat.