Recension: Keijukaisneuvos Koo

En härlig saga

Dansaren och koreografen Jyrki Karttunen tar ständigt hand om sitt eget och våra tittares inre barn. I Helsingfors danskompanis nya verk återvänder Karttunen till älvorna. Den bästsäljande boken Keiju (2002) efterföljs nu av Keijukaisneuvos Koo.

Enligt undertiteln är det “inlärda tankar för att förstå älvor (och andra andevarelser).” Men en fantasysaga, liksom sagor i allmänhet, berättar mest om oss människor. Fairy Counsellor Koo gör det på ett så härligt sätt att både barn och vuxna njuter av det.

Älvrådgivare Koo, spelad av Karttunen själv, är en fånig vetenskapsman på det sätt de brukar vara i sagor. Han introducerar de sju andevarelserna under sitt beskydd, som representerar olika veckodagar. Syftet med storleken är att säkerställa att ordningen på dessa sju alltid förblir densamma.

Men andliga varelser är inte helt överens om det givna ramverket. Särskilt Saturday (Jenni-Elina von Bagh) är ivrig att sticka ut, eftersom hon vill att varje dag ska vara en lördag. Hon tävlar till och med i boxningsringen med Wednesday (Sofia Hilli) – Little Saturday.

Måndag (Sofia Ylinen) är vanligtvis alltid trött, i slutet av tisdagen (Mikko Paloniemi) finns arga små varelser, och torsdag (Eero Vesterinen) och fredag (Heidi Naakka) börjar redan slappna av. Söndag (Kai Lähdesmäki) är Koos egen favorit, för då kan du bli vad som helst.

Karttunen har skapat ett personligt sätt att röra sig för varje andlig varelse. Även om många element är inblandade, från en boxningsscen liknande en stumfilm till nästan akrobatiska mönster, är dansvänligheten starkt närvarande genom hela filmen. Siffrorna får också tid att utvecklas och växa.

En magisk sagoskog har skapats på Elsa-scenen i Helsingfors stadsteater, och Tuomas Fräntis musik är också fantastisk, för att inte tala om kostymerna för Koo och alla älvor, Tuesday alven och puck-liknande Thursday. Karaktärerna har bekanta inslag från olika sagor och myter, men helheten är härligt unik, magisk och överraskande.