Recension: Siiri ja sotkuinen Kerttu

Siiri och den röriga Kerttu

“Det finns en smutsig unge här!” Siiri skriker när hon stöter på kusin Kerttu på Lilla Ottos födelsedagsfest. Kerttu är stökig och gillar att hoppa i lerpölar och kasta mat. Tidy Siiri tycker att hennes beteende är fruktansvärt barnsligt.

Det gör mig också olycklig när Lilla Otto verkar tycka mer om Kerttu än henne. Siiri bestämmer sig för att få tillbaka sina vänner genom att bli lika rörig som Gretel.

En viktig berättelse om vänskap

Barnpjäsen, baserad på Tiina Nopolas bok med samma namn, är glad och lämnar onödigt ståhej och skrik. Osäkerheten kring vänskapen konkretiseras i sångerna, och sorgen som Siiri upplever växer inte alltför stark.

Först blev jag förvånad över situationen där smuts är lika med dåligt beteende, men Kerttu var minst lika irriterande och illa uppfostrad även i rena kläder! Jag blev också glad över att den prydliga Siiri äntligen ger sig ut i den leriga dammen och njuter av den.

Lämplig för förskolebarn

En halvtimmes pjäs kan ses väl av en treåring och föreställningen passar bäst för barn under skolåldern. Vid premiären skrattade publiken, särskilt åt scenen där Lille Otto tror att Siiri är ett spöke.

Pjäsen om vänskaper får ett lyckligt slut när Siiri och Kerttus spirande vänskap kröns med en hårnål. Gesten känns rörande bekant för mamman till en femåring.

Siiri och en stökig Kerttu i foajén på den lilla scenen i Helsingfors stadsteater.

Rollista: Sanna Majuri, Tiina Peltonen, Hannes Suominen

Från förskoleåldern och uppåt, 30 min, 8 e