Recension: Peppi Pitkätossu

Pippi Långstrumpa simmar i färger

Helsingfors stadsteaters Pippi Langstrump förvandlar hela den stora scenen till en färgcirkus.

När nästan alla Pippi-berättelser är uppslukade på drygt två timmar skapas en hisnande pjäs. Förutom att vara hisnande är Pippi Langstrump också lite fragmenterad, men som ett resultat erbjuder pjäsen något för alla.

Pippi Langstrumpa, regisserad av Milko Lehto, håller ihop bra. Pjäsen är helt och hållet byggd på Pippi, inget försök har ens gjorts att skapa riktiga personligheter för de andra karaktärerna, men karaktärerna är huvudsakligen skapade med hjälp av olika yttre faktorer.

Pjäsens teman är vänskap och olikhet.

Pippi långstrumpa är tydligt ett spel för hela familjen. Nivåer har skapats i texten som ska underhålla både barn och vuxna.

När allt möjligt är uppslukat på två timmar har Pippi mycket att göra. Du måste gå till cirkusen för att besegra världens starkaste man, slåss mot guldmyntsrånare, gå i skolan och ha tårtfester, bevisa för både socialtjänsten och polisen att du klarar dig själv, och sakna din far. Som är typiskt för en musikalisk pjäs förekommer det ibland utbrott av sång och dans.

Skådespelaren hoppar, klättrar, sjunger…

För rollen som Pippi innebär allt detta att skådespelerskan i drygt två timmar hoppar, klättrar, dansar, sjunger och för pjäsen framåt. Huvudrollerna alterneras mellan Anna-Riikka Rajanen och Maija Koivisto. Vid premiären spelades rollen av Rajanen, som utförde den utmanande uppgiften till synes lättsamt.

Andra centrala karaktärer är förstås Tommi (Petrus Kähkönen), Annika (Raili Raitala) och fru Ryöppyvaara (Ursula Salo). Deras huvuduppgift är dock fortfarande att stödja Pippis karaktär. Trots detta gör Ursula Salo särskilt det mesta av sin karaktär. Den största glädjen bjuds dock på av dansande rånarna Jymy-Juntunen (Sauli Suonpää) och Kukkanen (Iikka Forss) samt poliserna Jeppe (Tuukka Leppänen) och Juppe (Iikka Forss). Rånare som talar flytande Åbo är inte de skarpaste pennorna i pennfodralet, men jag tror inte att alla är hemma heller.

City Theatres Pippi Långstrumpa är som hennes förebild, busig men ändå ganska vänlig. Lite anarkistisk, men respektfull mot andra.

Pippi Langstrumps scenografi är underbar att titta på. Markus Tsokkinen har skapat flera sagovärldar som snabbt förvandlas från en nöjeshög till ett piratskepp eller till och med en cirkus. Scenografin stöds av William Iles magnifika ljussättning, som ibland lever ett eget liv och definitivt i positiv mening. Folkscenerna badas i färg, när cirkusartister, barn, pirater och poliser marscheras upp på scenen för att ackompanjera scenografi och belysning.

Det finns ett stort antal olika kostymer på scenen, som är Riitta Röpelinens ansvar. Pippi långstrump är en fröjd för ögat.

Baserad på böckerna av Astrid Lindgren. Översatt av Liisa Ryömä. Dramatisering: Staffan Götestam. Regissör: Milko Lehto. Musik: Georg Riedel, Jan Johansson. Scenografi: Markus Tsokkinen. Kostymer: Riitta Röpelinen. Rollista: Anna-Riikka Rajanen, Petrus Kähkönen, Raili Raitala, Ursula Salo, Kaisa Torkkel, Panu Vauhkonen, Tuukka Leppänen, Iikka Forss.