Recension: Billy Elliot

Swan Lake mjukar upp även rednecks

Charmigt, stärkande, fantastiskt. Allt detta är Helsingfors stadsteaters musikal med Billy Elliot. Även om musiken komponerad av Elton John inte är särskilt minnesvärd, utgör pjäsen, regisserad av Markku Nenonen, ett starkt uttryck för tolerans.

Särskilt tack till pjäsens unga skådespelare och dansare, som gör ett helt fantastiskt jobb i huvudrollerna i föreställningen. Lassi Hirvonen, som tolkade titelrollen i succémusikalen vid premiären, gräver in en osäker drömmare inom sig som reser sig mot sin trångsynta far för att hans hjärta säger det. Hirvonen, som bara är 12 år gammal, är framför allt övertygande som dansare. Det finns fortfarande en darrning i hans sångröst, vilket däremot passar rollen som en pojke som söker sig själv.

Kasperi Virta, som spelade Billys bästa vän Michael, uppträdde minst lika gnistrande vid premiären. En av programmets häpnadsväckande inslag är det roliga steppnumret Friends, som lyfter olika unga människor från norra Englands mörker in i showvärldens rampljus för ett ögonblick.

När det gäller ram påminner musikalen vagt om Victor Hugos Miserables. Gruvarbetare som motsatte sig privatiseringen av kolgruvorna på 1980-talet brottas nästan lika hårt med Margaret Thatchers regim som revolutionärer och royalister i 1800-talets Frankrike. Men arbetarna i Durham har inte den hjärteutbildning som Hugo ger sina frihetskämpar. Skriven av Lee Hall skildrar berättelsen den svartvita världen av tuffa rednecks, där Billys halvt oavsiktliga entusiasm för balett är, milt uttryckt, misstänkt. Handlingen är ganska förutsägbar, även om du har undvikit att se filmen som musikalen bygger på. Självklart är det ett klasshopp från fattigdom till rikedom som kräver att man trotsar fördomar och normer samt modet att följa sina drömmar. Det enda som verkligen saknas bland de typiska musikaliska ingredienserna är en riktig romans. På så sätt blir även de söta balladena ohörda.

Även om texten inte lyckas rättfärdiga förändringarna i Billys familj särskilt väl, håller den enkla handlingen ihop bra. Mikko Koivusalos finska översättning snålar inte med svordomar, vilket kanske är värt att ta hänsyn till om man ska se föreställningen med barn. Risto Kaskilahti är precis rätt för Billys far, som mjuknar mot slutet när han märker sin sons talang. Petrus Kähkönen ger en djärv tolkning av Billys eldiga bror Tony, som inte förstår sin lillebrors hobby. Förutom de unga stjärnorna jublade Antti Keinänen, som spelade den vuxna Billy vid premiären, publiken med dånande applåder och hoppade upp på scenen för att visa hur balett faktiskt dansas.