Recension: Billy Elliot

Sant och falskt

Sociala situationer förändras så snabbt att Helsingfors stadsteaters musikal med Billy Elliot är förvånansvärt aktuell. Industriella åtgärder och solidaritet är inte något förflutna, utan även nutid och framtid i Finland. Musikalen, som utspelar sig i gruvindustrins stad i norra England, går igenom svåra arbetstillfällen när den brittiska regeringen 1984 meddelar att de avser att stänga tjugo förlustbringande kolgruvor. Bakom de drastiska besluten står Järnladyn, den konservativa premiärministern Margaret Thatcher (1925–2013).

Gruvstaden och männen som strejkat det året utgör berättelsens ramverk, men i centrum står Billy, som närmar sig puberteten och som, på uppmaning av sin änkefar, börjar boxas. Balettsalen lockar dock pojken mer än den traditionella manliga genren, och alla som har sett filmen och musikalen vet åt vilket håll berättelsen vänder.

Markku Nenonen har regisserat och koreograferat musikalen, som kommer att visas på Peacock Theatre i Linnanmäki på grund av renoveringen av City Theatre. Framträdandet bleknar inte i jämförelse med versionen som svepte bort mig i London förra året, men lyckas i alla sina delar.

Av de tre pojkarna som alternerar som Billy såg jag Amos Brotherus fantastiska och självsäkra prestation – den 14-årige sjunger, dansar och agerar självsäkert och hjärtskärande. Hans vän Michael spelades i samma föreställning av Luka Haikonen, som förtjänade all applåd, så den unge herre som senast sågs i City Theatres Tarzan kommer att uppträda.

Risto Kaskilahti som Billys far får spela en seriös roll för första gången på länge, och han gör det bra. Jonna Järnefelt är en kvick, tuff balettlärare. En naturlig roll för honom i den meningen att innan han studerade skådespeleri vid Teaterakademin, studerade Järnefelt till dansare. Billy Elliot berör djupt och rör dig till tårar, för det är sant. Människors oro för sin försörjning är sann, och barnens och ungas betydelse för lärare samt föräldrars uppmuntran och förmåga att släppa sina egna fördomar är sann. Billy Elliot gick rakt in i hjärtat. För dess historia är sann.

Apu magazine / Foajé – Liisa Talvitie