Recension: Vampyyrien tanssi
Till att börja med måste jag säga att jag har sett fler pjäser, musikaler har av någon anledning inte gjort mig entusiastisk – tills jag lade märke till Vampyrernas dans i Helsingfors stadsteaters repertoar. Och varför? Berättelsen är redan bekant från Roman Polanskis The Fearless Vampire Killers eller Pardon Me, But Your Teeth Are in My Neck (1967), som, liksom pjäsen, också utgör en skräckkomedi. En krävande sport, men om den lyckas är den verkligen underhållande att titta på – precis som i detta exemplariska fall.
Dance of the Vampires är en helt fantastisk musikal! Bara början var otroligt bra: en Quasimodo-liknande trasa som spelade orgeln med hängivenhet medan tonerna ekade kraftfullt hela vägen till bakre delen av salen. Det var allt!
Professor Abronsius (Antti Timonen/Tuukka Leppänen) och Alfred (Petrus Kähkönen/Miiko Toiviainen) har kommit till ett avlägset område på jakt efter vampyrer och bosätter sig på ett värdshus där Alfred blir förälskad i ägarens söta dotter Sarah (Raili Raitala/Anna Victoria Eriksson). Men vampyrgreven von Krolock (Jonas Saari/Mikko Vihma), som bor i närheten, lyckas locka Sarah och locka henne med sig. Professor Abronsius och Alfred följer spåret till grevens slott.
Scenografin och skådespelarnas kostymer har lagts ner med stor omsorg, ner till minsta detalj, och allt har mirakulöst lyckats få plats i det lilla utrymmet. Spektakulära resultat, bara behagligt för ögat. I detta fall serveras en annan sorts ögongodis av den karismatiske greven von Krolock, spelad av Mikko Vihma (greven i filmversionen var däremot inte särskilt trevlig), som säkert skulle ha lockat en hel del kvinnliga tittare från publiken. Till och med en vacker röst!
En annan sångerskalig talang är Raili Raitala, som fängslar med sina stora, söta ögon och flammande röda hår, vilket omedelbart påminde mig om Sarah, spelad av Sharon Tate i filmen. Bra lösning. Tyvärr kunde man inte alltid urskilja texten från allsången, men man kunde urskilja sololåtarna i allmänhet. Den komiska delen av musikalen sköttes till största delen av duon professor Abronsius och Alfred. De verkade spela riktigt bra tillsammans. Jag lutade mig bara tillbaka i stolen och njöt – och skrattade.
Jag förväntade mig mycket av detta i förväg mitt i all hype, men jag blev inte besviken! Så all beröm har inte varit förgäves.