Recension: Luonnon laki

Livet är gott i slutändan

Ett offentligt sjukhus som underhålls med skattepengar. Taket läcker, det finns för få sjuksköterskor och även de få är utmattade.

Helsingfors stadsteaters Naturens lag är en intim och personlig berättelse om överlevnad och återhämtning. En berättelse där sjukhusets brutala värld, som luktar av människokroppssekret, kan kännas på huden. Det är också en social och åsiktsbaserad berättelse om vår tid, nedskärningarna i statliga utgifter och deras effekter på individen.

“Starkt allvarlig och gudomligt humoristisk” är hur Helsingfors stadsteater marknadsförde sin nya pjäs skriven av Kari Hotakainen och regisserad av Milko Lehto. Och det är vad prestationen egentligen är. Pjäsen är en personlig överlevnadshistoria om en allvarlig bilolycka. Det är också en berättelse om vänskap, död, urholkning av offentlig sjukvård och generationsklyftan. Naturlagen böjer sig flexibelt på många sätt.

Pjäsens huvudperson, Rautala (Pertti Sveholm), är en medelålders entreprenör inom geotermisk uppvärmning som evakuerar skatter. Hans världsbild passar egentligen inte in i alla toleranta, homosexuella, gröna eller mammutliknande människor i världen. Det finns plats för arbete i världen, men även för det tar skatterisken bort alldeles för mycket på det. Det är inte värt att betala skatt eftersom den estniska konkurrenten ändå gör det billigare. När Rautala ligger på sjukhuset, blåslagen och oförmögen att röra sig, efter en bilolycka, finns det äntligen tid att fundera på hur man ska betala för de 1600 euro på sjukhuset. Det finns också tid att träffa, eller åtminstone försöka träffa, din egen dotter, som ser på världen ur en helt annan vinkel.

Pjäsen tar en stark ståndpunkt. Bilden av tiden är att vi skär, intensifierar, stoppar, omorganiserar, ser kritiskt på budgeten… Är det en naturlag? Vi har främst offentlig sjukvård – så vi finansierar den med skatter. Det är sant att Finlands skattesats är hög jämfört med andra OECD-länder. Det är också sant att vi spenderar relativt mindre av skattepengarna på sjukvård än de andra nordiska länderna, och vi ligger något under OECD-genomsnittet. Så hur bör vår sjukvård finansieras? Var kommer pengarna ifrån när BNP faller? Helsingfors stadsteaters Naturens lag är djupt rotad i dagens blodiga vardagsliv med nedskärningar i Finlands statsfinanser.

Pertti Sveholm spelar en lysande huvudroll. Rautala är en medelålders entreprenör som hamnar i en sjukhussäng, som hittills har ångat fram i hundra glas, och för vilken ett plötsligt fysiskt och mentalt stopp orsakar smärta och ångest. Sveholm bygger upp sin roll för att vara trovärdig med små gester. I en sjukhussäng ligger en medelålders man i sin mest autentiska form, i ljusblå sjukhuskläder, med ett sårskorpat ansikte. Sveholm får mänsklig trovärdighet i Rautalas karaktär genom lidande och smärta, men också genom den överraskande vänskap som äger rum vid sjukhusets säng. Sveholm övertygar också i sin roll som en man som undrar över sin egen dotters livsval och befinner sig vid en helt överraskande vändpunkt.

Sjuksköterskan Laura (Ursula Salo) är samvetsgrann och hårt arbetande. Laura tar hand om och bryr sig även om taket läcker, kollegor har blivit uppsagda och resurserna har minskats till ett minimum. Salo lyckas tolka rollen som Laura mycket känsligt. En karaktär för vilken altruism – den osjälviska omsorgen om sin nästa – är den viktigaste delen av mänskligheten. Men vad händer när du inte orkar mer? Salo spelar det på ett rörande sätt. Redaktörskaraktären spelad av Matti Olavi Ranin påminner starkt om djävulen själv. Svartpratar och fräser åt allt. “När du skriver en miljard på papper känns det ännu större än i siffror. Ändå är det bara en liten del av budgeten på 54 miljarder.”

Janne Siltavuori har iscensatt ett sjukhus på Pengerkatu-scenen som stödjer tolkningen väl och utnyttjar scenlokalen och dess kolonner på ett utmärkt sätt. De små sidoscenerna används utmärkt för scenerna som utspelar sig utanför sjukhusrummet. Mika Ijäs har gjort den fantastiska ljusdesignen för föreställningen. Från ambulansens nödljus till ficklampor som torkar stånden och lyser upp dödens ansikte.

Scenen på Pengerkatu är en utmanande plats med sina pelare och korridorer. När man använder ljudeffekter eller sång och tal samtidigt är hörseln utmanande. Vid premiären fanns det fortfarande problem med skådespelarnas tal. Förhoppningsvis kommer arbetsgruppen att lyckas förbättra mottagandet i föreställningslokalen i takt med att föreställningarna fortsätter. En liten dramatisk åtstramning, en kvart från den nu 2 timmar och 40 minuter långa pjäsen, hade varit bra för pjäsen.

Som helhet är City Theatres The Law of Nature en fängslande föreställning. Den talar både till individens intima överlevnadshistoria och som en aktuell, social diskurs. I slutändan finns ett nytt liv, en ny vänskap, en ny relation med sig själv, en dotter och ett barnbarn.

Det är en naturlag.

Kari Hotakainen

Naturens lag

Premiär 27.1.2016 Pengerkatu-scenen

Rollista: Pertti Sveholm, Iikka Forss, Sari Haapamäki, Sanna-June Hyde, Matti Leino, Matti Olavi Ranin, Leena Rapola, Matti Rasila, Ursula Salo, Marjut Toivanen Dramatisering: Sami Keski-Vähälä

Regissör: Milko Lehto

Scenografi: Janne Siltavuori

Kostymer Riitta: Röpelinen

Ljusdesign: Mika Ijäs

Ljuddesign: Maura Korhonen

Kamouflage och frisyrer: Tuula Kuittinen