Recension: Kloonit

Långtgående, originell observation av den underbara teknologin i den moderna världen

Klonerna är ett filosofisk-psykologiskt drama skrivet av Caryl Churchill. Pjäsen bygger på dialogens och två starka skådespelares dragningskraft. Det är utmanande inte bara för skådespelarna utan också för tittarna – den timslånga Clones sätter de grå hjärncellerna i arbete med sina inledande rader och tankefloden fortsätter åtminstone nästa dag.

Vid första anblicken kan startpunkten verka helt löjlig. Fadern, spelad av Tom Wentzel, vill ersätta sin förlorade son med exakt samma barn. Forskare klonar ett oräkneligt antal söner, varav tre möts i pjäsen: en har vuxit upp med sin far från början, en annan har blivit övergiven som barn och är därför bitter, och den tredje blir glatt överraskad när han får veta om kloning. Petteri Summanen spelar en spännande trippelroll när han spelar kloner.

Kloning skulle kunna diskuteras ur ett vetenskapligt eller etiskt perspektiv, men Churchill glömmer onödiga moraliseringar och närmar sig ämnet på ett mycket humant sätt. Pjäsen säger att 99 procent av människans gener är desamma som hos andra människor, 90 procent är desamma som hos schimpanser och 30 procent av våra gener är desamma som hos sallad.

Ja, Churchill tvingar verkligen tittarna att tänka på hur annorlunda allt skulle kunna vara. Eftersom våra gener är mer eller mindre desamma måste miljöns betydelse för individen vara mycket större än vad man vanligtvis tror. När man ser Summanens utmärkta prestation kan man identifiera sig med kloner som om det vore av en slump. Det är chockerande att inse att var och en av oss lika gärna kunde vara en klon övergiven av vår far som uttryckte vår bitterhet på scenen som vi gör nu.

Clones, regisserad av Pentti Kotkaniemi, är definitivt inget visuellt fyrverkeri, men det är inte heller avsikten. Med små gester och ansiktsuttryck har både Summanen och Wentzel skapat ett intressant relationsdrama där tempot ökar och mungiporna vänds uppåt ju närmare slutet vi kommer. Jyrki Seppäs scenografi och kostymer fungerar väl i deras askes, och Teppo Saarinens ljus samt Ari-Pekka Saarikkos röst fullbordar helheten. Kloonit fortsätter på teaterstudion Pasila till den 8 maj.