Recension: Urheiluooppera Paavo Suuri
PAAVO NURMI SOM OPERA
Paavo Nurmi kommer att spelas igen när en opera om honom framförs på Olympiastadion den 11 och 12 augusti.
I Paavo Nurmi-operan spelar även Olympiastadion en viktig roll, då föreställningen breder ut sig på gräsmattan, löparbanorna och läktarna. Vårt idrottsreservat befinner sig i samma position som till exempel Nederländerna. Veronas antikarena, som är världsberömd som en operaplats. Natthimlen – och modern militär teknik – färgar också operans sluthändelser på ett underbart sätt.
Föreställningen är en unik kombination av opera och sportevenemang. Operans tredelade titel är Paavo den store. Den stora löpningen. Den stora sömnen. De två första akterna introducerar den meniga Nurmi, som vägrar avlägga militäreden redan i första scenen eftersom han redan har avlagt en viktigare ed.
Nurmi träffar senare sin blivande fru, med vilken han inleder ett kortvarigt äktenskap. Privat lycka är bara en hägring i stunden, då Nurmi törstar efter segrar och världsrekord på internationella banor. Särskilt i USA, där idrottare blir stora stjärnor. Nurmi gör också att driva yrket ekonomiskt lönsamt för sig själv. Han lär känna den blivande republikens president Urho Kekkonen, som på ett sätt blir hans Mephisto-karaktär.
Kekkonen förlorar kampen mot International Association of Athletics Federations och Nurmi drivs ut från Olympiastadion i Los Angeles. Men Kekkonen ger Nurmi en ny chans, en “omöjlig uppgift”. Han lovar en stor belöning om Nurmi hjälper finnarna till en trippelseger i Berlin 1936 med sin kunskap och sina färdigheter – vilket han sedan har gjort.
Förutom intervjuare och tidningar har operan körer, bland annat Female Spirit Choir, som välkomnar Nurmi på Helsingfors Olympiastadion i avsnittet Great Dream vid mållinjen vid maratonloppet vid OS 1940.
Operans komiska föreställning börjar utan en progressiv paus som ett drömdrama. I den förvandlas invigningsceremonin för OS 1940 till mardrömslika bilder av vinterkriget, andra världskriget och den moderna världens galenskap. Nurmi springer genom den brinnande världen med en olympisk fackla i handen och letar efter spelens ledare.
Den mystiska Mörka Kvinnan vill höra från Nurmi vad hon har siktat på med sin löpning, vad hemligheten bakom hennes steg är och varför hon vägrar springa hedersvarv. I slutet av operan lämnas Nurmi utanför sin egen legend ensam i en stor, mörknande arena.
Naturligtvis spelar librettons författare en nyckelroll i produktionen av operan. Som tur är är författaren Paavo Haavikko, en man som inte gillar att vandra på de stigar som andra trampar på. I fallet med en stor man som Paavo Nurmi – frusen på toppen av nationens garderob – spelar en fri själs roll i textredigeringen en central roll. Paavo Haavikko yttrade ganska bittra ord i pressen om den nationella kulturens förträngning när premiärföreställningen av Nurmi-operan tvingades ställas in på grund av en konsert med Tina Turner på den intilliggande arenan. I det avseendet kan vi vara glada över att statyn av Nurmi inte ersattes av en staty av Turner!
En annan nyckelperson i produktionen av en opera är förstås dess regissör. Kalle Holmberg har utan tvekan tagit sig an bedriften Herakles. Åtminstone efter detta kan ingen ifrågasätta en mans mod, och det är redan mycket i en mans liv.
Operans huvudfokus kommer naturligtvis att ligga på huvudkaraktären, Stockholms barytonen Gabtriel Suovanen. I år hade han sin andra världspremiär på Triumphoperan i Bryssel. Hösten 2000 sjöng han rollen som Marcello i Puccinis La Bohème och 2001 rollen som Billy Budd i Brittens opera med samma namn. Suovanen har spelat bandy på nationell nivå och har även spelat fotboll.
När det gäller rollbesättningen av de andra rollerna spelar sopranen Johanna Rusanen rollen som Nurmis fru och tenoren Seppo Ruohonen får äran att spela Kekkonen.