Recension: Bekännelsernas natt 1.12 kl. 19 (K18)

The Night of Confessions handlar om fördomar, generationsskillnader och kommunikation. En fråga som återkommer flera gånger i dialogen är om den andra parten lyssnar.

Manusförfattaren och en av skådespelarna, Benjamin Laustiola, väljer vilka teman han tar upp, några ledtrådar dyker upp men lämnas sedan utanför diskussionen.

Ett pensionerat par – hon är en före detta parlamentsledamot – har grälat. Han går därifrån och hon följer efter honom till flygplatsen. Vi får aldrig se den saknade maken, utan parets vuxna son och hans partner. Mor och son har inte haft kontakt på 15 år, så det finns mycket att ta igen. Frågor om varför du inte har hållit kontakten tas aldrig upp. Kvällens samtalsämnen är homosexualitet, transvestism, rasism och psykisk ohälsa.

Laustiola är känslig för olika sätt att relatera till olika generationer, och det tillvägagångssättet är kvällens stora fördel. Han spelar sonen och Johan Simberg spelar partnern Ture. Ture låter sin mor (Johanna Ringbom) ha sina åsikter, man kan kalla dem något kantiga, men han förväntar sig respekt. Denna balansgång är inte så enkel, men båda parter tolkar sina roller elegant. Lite i taget hittar de varandra. Och sonen är inte helt fri från fördomar och överträdelser, inte heller han.

The Night of Confessions bygger på dialog. Ibland känns det lite texttungt. Scenografin är mycket sparsam, karaktärerna befinner sig i en transithall och pjäsen ska på turné.

Dramat har tydliga kopplingar till Laustiolas debutpjäs After the Party (2014). Utgångspunkten är att människorna vet ganska mycket om varandra, trots att de tillhör samma familj. Publiken får aldrig riktigt veta varför de kontrakterande parterna har valt att vara tysta om stora delar av sina liv – förutom att kontakten har brutits och att mycket av det inte är känt för den andra parten av den anledningen.

Annons

Ringboms mamma är ganska tillbakadragen. Eftersom hon har en framträdande roll skulle hon med fördel kunna ta lite fler turer. Simberg är en taktfull partner, även om hans outfit är den mest utmanande. Han drar sig undan då och då, och det är naturligt att han inte vill stå i vägen.

Det är inte lätt att skildra minoritetsfrågor och fördomar på ett sådant sätt att olika tillvägagångssätt hörs och ändå behålla en respektfull och värdig ton. Teater ska utmana och du måste kunna visa konflikter och använda komedi utan att tappa fokus. Teatern Josefina och Laustiola kan göra bedriften. Istället har de varit för försiktiga och låtit den talade dialogen överskugga handlingen.

Ibland snubblar de lite på replikerna under premiären, men hittar snabbt tillbaka och hittar tillbaka till replikerna.

The Night of Confessions är ett eftertänksamt och sympatiskt verk om sympatiska och bristfälliga människor, som oss i publiken, som skrattar eftertänksamt och tyst.