Tillgänglighetsverktyg

Översatt av AI. Kan innehålla fel.

Recension: Suomen hauskin mies

– –

I teatern: Finlands roligaste man

I torsdags var jag på Helsingfors stadsteater för att se premiären av Finlands roligaste man. Pjäsen, skrivna av Mikko Reitala och Heikki Kujanpää, är nästan slutsålda, åtminstone för denna höst. Förmodligen ganska mycket på grund av pjäsens huvudkaraktär, Martti Suosalo, men nu måste jag säga direkt att detta inte är en traditionell komedi. Inte ens där, men något helt annat och tankeväckande.

Det är augusti 1918 efter inbördeskriget. De röda har spärrats in i fångläger och på fånglägret Iso-Mjölö, och även arbetarteaterns direktör, Toivo Parikka (Martti Suosalo), är fängslad. På ön möter Parikka sina överlevande medskådespelare. Teaterfolket kommer att dödas för mordet på prästen i Helsingfors. Parikka skämtar med kommendanten kapten Kalmi (Rauno Ahonen) om händelseförloppet. Kommendanten lägger fram ett förslag till Parikka. Teaterteamet skulle behöva sätta upp ett nöjesspel för Svinhufvud, en framstående gäst som anländer till ön, vilket borde få publiken att skratta. Om det inte fanns något skratt skulle teaterfolket vara dömda. En föreställning som skulle få folk att skratta, å andra sidan, skulle benåda teaterfolket.

Hur hanterar Parikka en uppgift som denna, där pressen är enorm? Martti Suosalo i Parikkas trasiga kläder vinner inte omedelbart teaterfolkets hjärta. Gradvis går de dock en efter en vidare till att framföra Parikkas pjäs, förutom en. Kvällsskådespelaren Johansson (Jari Pehkonen) är emot allt och deltar inte i ett sådant spel. Pehkonen spelar rollen som en envis man som inte böjer sig för slaktare. Den högljudda diskussionen mellan Suosalo och Pehkonen är fantastisk att följa från bänken. Enligt min mening var detta också ett utmärkt exempel på Suosalos virtuositet. Suosalos roll går inte längre än de andra, även om han leder huvudrollen. Färdigställandet av pjäsen följs noggrant av öns militärkår. Kommendanten upprepar sina order och ropar. Rauno Ahonen som kapten Kalmina är kall och tuff. Jag måste erkänna att Ahonen har varit ett bra val för kaptensrollen.

Kaptenens fru Helen (Vappu Nalbantoglu) är också intresserad av Parikkas pjäs. En kvinna vet hur man fryser, men gradvis under det kalla skalet finner hon en varm och omtänksam kvinna, vars liv överskuggas av stor sorg. Teaterfolkets karaktärsdrag lyfts väl fram i pjäsen, men jag vill lyfta fram en teaterperson i synnerhet. Hannula (Pekka Huotari) är unik, och Huotari levererar det väl på scenen. Mannen vågar vara sig själv, trots att han befinner sig i ett fruktat fångläger där det inte är någon fördel att vara annorlunda.

Heikki Kujanpää har gjort ett fantastiskt jobb som regissör. Att anpassa en pjäs som denna till den lilla scenen på Helsingfors stadsteater har verkligen inte varit en lätt uppgift. Men pjäsen fungerar bra. Jag gillade också hur pjäsen gör bra bruk av den roterande scenen. Sari Salmelas kostymer förtjänar särskilt tack. Från fångarnas chockerande trasor, genom militäruniformer, till Helens fantastiska kläder.

The Funniest Man in Finland är en tragisk berättelse där satiren talar skarpt. Pjäsen väcker många tankar. Hur kunde nationen ha delats i två på detta sätt? Det slog mig också, är vi nära en sådan situation idag? Det finns många roliga partier i pjäsen, men samtidigt skapar pjäsens intensitet ett märkligt tillstånd. Kan jag skratta för att det finns mycket spänning och rädsla för att bli dödad?

Jag kan beskriva känslan av föreställningen som kanske lite ambivalent. Jag gillade pjäsen mycket, även om jag var ledsen över Finlands historia. Inbördeskriget är något helt obegripligt. Vid premiären tycker jag att föreställningen redan var mycket redo och skådespelarna spelade bra tillsammans professionellt. Jag gillade också idén att ha en pjäs i en pjäs. Den sista entusiasmen hos skådespelarna som var rädda för räddningspjäsen var fantastisk att se. Om någon söker komediupplevelse i pjäsen kan de bli besvikna. Även om du kan skratta kan det göra lite ont någonstans i magen.

Det bör också nämnas att en film med samma namn spelades in på sommaren, där Martti Suosalo spelar huvudrollen som Parikka. Självklart måste filmen ses när den en dag kommer på bio.