Recension: Once (på svenska)
En fängslande musikalisk explosion i en träffsäker svensk översättning
Ensemblen får stående ovationer från en hänförd publik när musikalen Once har sin nordiska premiär på Lilla teatern. Framförandet av musiknumren är förstklassigt och de svenska texterna är magiska.
Musikalen Once är baserad på den melankoliska indiefilmen med samma namn från 2006, skriven och regisserad av John Carney. Filmen utspelar sig i Irland och är en söt kärlekshistoria om en irländsk gatumusikant som möter en tjeckisk blomsterförsäljare på gatan i Dublin. De lär känna varandra och börjar göra musik tillsammans.
Tack vare ett litet banklån lyckas de spela in ett album tillsammans med några andra gatumusiker. Albumet blir sedan ett minne av en fin vänskap de kan se tillbaka på när de äntligen återvänder till sina tidigare flickvänner och pojkvänner. Huvudrollerna i filmen spelas av gatumusikern Glen Hansard och hans dåvarande flickvän Markéta Irglová, som tillsammans skrev all musik som framförs i filmen.
De vann en Oscar för bästa låt 2007 för Onces temalåt Falling Slowly.
Produktionen på Lilla Teatern är trogen filmen i det att berättelsen är densamma, men där slutar likheterna. Under Jakob Höglunds regi har det skakiga kameraarbetet och de försiktiga dialogerna ersatts av ett mycket högre tempo och det sorgliga knackandet på gitarren har ersatts av storslagna, livliga musiknummer. De extremt väl genomförda sång- och dansnumren är imponerande och flera i ensemblen är multiinstrumentalister.
Emma Klingenberg i rollen som Flickan är envis och krävande, och därmed helt annorlunda än den blyga Irglová. Tuukka Leppänen gör gatumusikanten till en ganska grinig person med stark integritet, helt annorlunda än Hansard, som i filmen nästan ber om ursäkt för sin existens. Både Klingenberg och Leppänen sjunger skrämmande bra och kontakten mellan dem är omedelbar och nära.
Intressanta biroller med egna berättelser
Ensemblen på scenen leds av den karismatiske musikkaptenen Riku Vartiainen, som spelar rollen som inspelningsteknikern Eamon. Till en början är han skeptisk till ragshanks ambitiösa skivprojekt, men mjuknar när han hör den fantastiska musiken och dras in i musikskapandet.
Produktionen är full av underhållande sidospår där birollerna får berätta sin historia.
Robert Kock spelar den kaxige Billy som äger en musikaffär där Tjejen och killen kan låna instrument och jamma efter stängning. Alexander Wendelin syns i rollen som bankchefen som blir inspirerad och håller sig uppdaterad med inspelningen trots att han sjunger snarare än bra. Pia Runnakko är flickans tjeckiska mamma och Santeri Helinheimo Mäntylä spelar Andrej, som arbetar på en snabbmatsrestaurang och drömmer om att bli befordrad.
Karaktärerna är charmiga.
Scenen visar en stor och öppen musikstudio med många instrument uppradade längs väggarna och vi ser en grupp vänner spela och ha roligt tillsammans. Den intima atmosfären från filmen finns kvar.
Ljusdesignern Ville Aaltonen använder enkla metoder för att skapa små, upplysta rum där publiken kan komma riktigt nära skådespelarna i några känsliga scener.
Den svenska översättningen är en succé
Lilla teatern har investerat mycket och det märks på alla nivåer. Det är en komplett produktion och ett självständigt verk med unika kvaliteter.
Att få dialogen och texterna översatta till svenska var ett framgångsrikt val. Annina Enckells dialog flyter smidigt på svenska och Tobias Zilliacus visar verkligen sina framfötter med sin böljande, flödande översättning av texterna som också har potential att bli örhängen på svenska.
I Lilla teaterns uppsättning av Once spelar musiken huvudrollen. Koreografin och musiken griper tag i dig från början och bär dig hela vägen. Det sista ackordet är definitivt i dur.