Recension: Once (på svenska)
En gång fängslar även återvändsgränden – Lilla Teaterns musikal lyser upp hösten
Lilla Teaterns musikal Once bringar glädje till den mörka hösten. Hur lätt är det att följa en svenskspråkig musikal om skolans svenska har blivit rostig?
Den lågbudgeterade irländska filmen Once blev en succé och vann Oscar för bästa originalsång 2008 för Falling Slowly. Berättelsen om den musikfyllda filmen har nu naturligt överförts till scenen i musikalisk form. Föreställningen har tidigare setts på Broadway och i West End, bland annat på andra platser, och nu är det Helsingfors Lilla Teatern på tur, regisserad av Jakob Höglund .
I musikalen är den irländska gatumusikern, spelad av Tuukka Leppänen , fängslad av en oemotståndligt beslutsam tjeckisk kvinna spelad av Emma Klingenberg . De två börjar spela in en demo och självklart väcks känslor, men kan det finnas ett lyckligt slut på kärleken?
Handlingen är klassisk “en pojke möter en flicka” i sin enkelhet, men Onces rikedom kommer från allt som är strödt ovanpå.
Under coronaviruspandemin har han gått miste om livemusikupplevelser, och Once erbjuder utmärkt första hjälpen för det. Det finns inget separat band som används i föreställningen, men musikerna agerar också och skådespelarna spelar. Once är full av glädje och energi, och det kanske inte finns ett överskott av något av något i november, så musikalen är en underbar energikick.
Den snabba framträdandet är en hyllning till musiken och tittaren känner sig som på en konsert. Ibland sitter de i baslådan, ibland dansar de till och med koreografin med en cello ombord. Den förenklade scenografin är förvånansvärt funktionell och matar fantasin, och ljudlandskapet är fullt av otroligt uppfinningsrika lösningar, som ljuden av vågor som artisterna själva skapar med händerna.
Tobias Zilliacus har översatt texterna av Glen Hansard och Markéta Irglová till svenska. Huvudparet är Tuukka Leppänen och Emma Klingenberg, men hela ensemblen är utmärkt. Virtuosa musiker byter från ett instrument till ett annat på ett ögonblick.
Självklart är Lilla Teaterns version på svenska, och eftersom det gått mer än tjugo år sedan den senaste svenska lektionen var jag nervös över hur väl jag skulle få kläm på handlingen. Jag måste erkänna att några av skämten var bortom all förståelse, men jag kunde hänga med i berättelsen även med lite mer rostig språkkunskap, och den mörka höstkvällen kändes åtminstone lite ljusare efter föreställningen. Så känn dig fri att prova!
Undertexter finns också tillgängliga för framförandet via THEA-applikationen.